Ibland när man är i debatt i talarstolen i fullmäktige så vill inte tungan riktigt hänga med som den borde. Man önskar sig vara en kvickare och mer snabbtänkt debattör. Men det kommer väl med erfarenheten.

Som senast när jag tjänstgjorde och hade replikskifte med Kristina Alvendal (m) om försäljningen av Tofta Gård. Detaljerna är här ointressanta, men för den intresserade kan man läsa mer här. Replikskiftet handlade om staden som aktiv ägare och ni får här ett utdrag ur protokollet:

”Borgarrådet Alvendal: [...]Jag anser att vi ska koncentrera oss på att just bygga stad. Då är det inte strategiskt för Stockholms stad och Stockholms stads skattebetalare att äga jordbruk och skogsbruk. Det är inte, mina vänner, en kommunal kärnuppgift, oavsett om Socialdemokraterna blir upprörda om man säger detta. Vi ska dessutom bara sälja om vi kan göra bra affärer, och i det här fallet gör vi en reavinst på24 miljoner kronor. Det, fru ordförande, är resurser som vi kan använda för att Stockholm ska växa inom kommunens gräns. Anförande nr 172

Mattias Ericson (v): Din beskrivning av historien får hjärtat att klappa konservativt glatt. Det vore väldigt trevligt om vi fortfarande hade en stad med ett aktivt ägande som du beskriver att vi hade förut i stället för en stad som tycker att det dess eget ägande är så problematiskt att man vill göra sig av med det.

Att äga 24 000 hektar mark är jättebra! Det ger ju möjligheter att påverka. Du säger att vi ska sälja om det är en bra affär, men de försäljningar ni ägnar er åt är faktiskt i väldigt många fall till underpriser. Gång på gång säljer ni till underpriser. Att motivera er försäljningsiver med att ni gör bra affärer är därför synnerligen tveksamt. Anförande nr 173

Borgarrådet Alvendal (m): Nu är det ju inte så att Stockholms stad är aktiva ägare när det gäller just jord- och skogsbruksfastigheter. Om man tittar tillbaka i tiden har faktiskt Stockholms stad ständigt fått kritik, bland annat från revisorerna. Stockholms stad är så dålig på att sköta jordbruksmarken så att vi får anmärkningar av revisorerna. Det om något är väl ett bevis på att det är bättre att vi ägnar oss åt de kärnverksamheter vi har att bedriva i staden och att växa som stad. Att hävda att ett pris som innebär 24 miljoner i reavinst är ett underpris när helhetsaf-fären ligger på 29 miljoner tror jag är ganska svårt även för en vänsterpartist.”

Nu hade jag dessvärre inte möjligheten till en replik till, vilket i och för sig var tur eftersom jag kom på mitt svar nu, så här en par veckor efteråt.

Mattias Ericson: Nej, staden är inte aktiva ägare som jordbrukare, de arrenderar vi i dagsläget lämpligast ut. Poängen och det viktiga är att äga marken, låt gärna någon mer kunnig ta hand om och förädla den. För min del kan de ta vinsterna också.

Att använda reavinsten som argument för om det är ett underpris eller inte känns inte som ett argument från en kunnig borgerlig ekonom. Det rimliga priset måste väl rimligtvis vara marknadspriset. Reavinsten handlar ju om skillnaden mellan inköpspriset och försäljningspriset. Det är ju en relativt god reavinst att sälja för 15 miljoner om inköpspriset var 5 miljoner, men det säger inte att det inte är sålt till underpris. Det borde till och med ett moderat borgarråd förstå.”

Det där sista lägger jag bara till för att fru Alvendal har en ofin förmåga att slänga in det som en lite lustig slutkläm själv.

Samma kväll var det ett mer akut tungvrickningsläge för min del. Det står inte att läsa i protokollet, men jag blev i replikskifte med Björn Ljung, (Fp), gravt störd av att han stog och skakade på huvudet medan jag pratade. Vilket gjorde att jag upprepade mig, tappade tråden och visste inte alls vad jag pratade om. Min poäng var i alla fall att när borgarna använder att de objekt som är uppe för försäljning ligger utanför Stockholm stad och därför inget ställe stockholmare är intresserade av att rekreera sig på så är det bara fånigt när man pratar om en grannkommun som Ekerö. Så här ser det ut i protokollet.

Anförande nr 184
Mattias Ericson (v): Är det någonting vi brukar anklagas för av er är att vi vill förstatliga saker. Nu förvånar det plötsligt att vi vill fortsätta äga våra egendomar. Det kan väl inte vara så överraskande.

Det blir lite fånigt när du säger att det här inte är i Stockholm, som om det vore jättelångt till Ekerö och Tofta. Jag som kommer från Norrland tycker inte att det är jättelångt att ta mig till Ekerö och rekreera mig. Ni får det att låta som att det är väldigt långt att ta sig till de här ställena och att vi därför bör göra oss av med dem. Men det är nästan samma sak att åka till Ekerö som att åka till Hässelby strand.

Det är rätt tydligt att sekreteraren har fått göra sitt yttersta för att få nån reda i det jag säger. Men med tanke på min usla replik så blir Björn Ljungs ännu sämre. Fast han kanske, fullt förståeligt, inte fattade vad jag yrade om.

Anförande nr 185 Björn Ljung (fp): Ordförande, fullmäktige och åhörare! Det här gäller försäljningen av Tofta gård. Huruvida det är långt eller ej till olika platser är väldigt relativt. Tar man sig dit på cykel är det långt. Ska man gå är det långt. Ska man åka bil är det inte så långt, och ska man åka bil går det ännu fortare. Det kan vi klara ut ganska lätt.

Nåja. I morgon är det tjänstgöring igen och nya försäljningar av Stockholms egendommar. Det ska bli skoj. Att säga nej alltså.

Soundtrack: Hå, hå, jag har krukor te sälja – Gitta Maria Sjöberg (kärver Spotify)

tofta gård, björn ljung, folkpartiet, moderaterna, vänsterpartiet, debatt, stockholm stad, politik, fullmäktige, retorik, utförsäljningar
tofta gård, björn ljung, folkpartiet, moderaterna, vänsterpartiet, debatt, stockholm stad, politik, fullmäktige, retorik, utförsäljningar