Vänsterpartiet har lagt en motion i Stockholms stadsfullmäktige om en sammanställning av jämställdheten i Stockholm stad. Det vill borgarna inte vara med om. Man borde inte bli förvånad, men man blir det. För det är svårt att förstå varför finansborgarrådet vill avslå en motion som syftar till att öka kunskapen om hur det står till med jämställdheten i staden, både i invånarnas levnadsvillkor och i våra verksamheter

Idag finns det ingen bra och pedagogisk samlad bild av läget och därför saknas ett viktigt kunskapsunderlag för kommunfullmäktige, medborgare och medarbetare. Visst finns det könsuppdelad information i stadens statistiska årsbok, som alla medborgare bläddrar i dagligen, men vid en snabb granskning visar det sig att det bara är i 4 av 76 tabeller om stadsdelsområdena. Det är knappast tillräckligt för en samlad bild av läget.

Finansborgarrådet, som till skillnad mot 2 av 3 stadsdelsförvaltningar inte önskar belysa jämställdhetsproblematiken, inleder sin argumentation genom att betona att jämställdheten ska integreras i stadens alla verksamheter. Så klart den ska, det tycker alla. Men att jämställdhetsintegrering skulle stå i motsats till en tydlig och samlad redovisning av resultatet ur ett jämställdhetsperspektiv är rent nys.

Oviljan att i en fickbok lyfta fram och synliggöra de olika förhållanden som flickor och pojkar, kvinnor och män lever under i olika delar staden visar att jämställdheten är långifrån en prioriterad fråga hos majoriteten. Det är bara att jämföra med de så kallade munkavlekorten som tagits fram för medarbetarnas massmediakontakter och som med rätta kritiserats som lagstridiga såväl av media som av kommunfullmäktiges ordförande. Att tysta medarbetare går bra, men att upplysa desamma går icke!

Sammantaget talar mer för att bifalla motionen än att avslå den, om den politiska viljan finns!