PRIVATISERINGAR, KONKURENSUTSÄTTNING. Konkurrensutsättning är inte gratis. Men vad det kostar vill inte staden öppet redovisa. Därför kräver vi att staden tydligt visar hur mycket processen med konkurens kostar skattebetalarna.

Enligt stadens konkurrenspolicy ska all verksamhet som inte är myndighetsutövning och strategisk ledning upphandlas i konkurrens eller erbjudas genom valfrihetssystem. Detta ska göras på ett ”affärsmässigt och ansvarsfullt” sätt. Allt fler verksamheter som kommunen finansierar kommer därmed att drivas eller ägas av vinstdrivande företag samtidigt som kommunen har kvar sitt yttersta ansvar för invånarna – att kontinuerligt tillförsäkra stockholmarna förskola, skola, omsorg och övrig välfärd enligt lagstiftningen.

Den omfattande privatiseringen av stadens verksamheter som blir en följd av den nya konkurrenspolicyn genomförs utan att nämnder och styrelser har fått i uppdrag att ta fram nyckeltal som tydligt redovisar alla kostnader för den nya politiken, upphandlingsprocesserna och de nya löpande kostnader som uppstår exempelvis för tillsyn och uppföljning.

Samtidigt som nya administrativa kostnader uppstår kommer dessa kostnader att delas av en allt mindre ”kommunal” kaka, eftersom budgeten inte har något administrationsanslag. Även andra kostnader som är en förutsättning för att genomföra konkurrensutsättningen betalas enbart av kommunen, exempelvis nämndadministration, beställarfunktioner samt en ständig beredskap för att säkra välfärden vid konkurser och avtalsbrott som leder till att avtal bryts.
Kostnader för upphandling, tillståndsgivning och uppföljning av avtal har funnits även under den förra majoriteten, men inte i den omfattning och av samma art som staden nu står inför. Exempel på nya kostnader är kontor vars enda syfte är att sälja ut allmännyttan samt nya avdelningar och enheter i stadshuset för att privatisera så mycket som möjligt.

Resurser avsätts idag för konsultuppdrag och omfattande utredningsarbete för att underlätta privatiseringar. Fler upphandlare och handläggare krävs för att upphandla och följa upp entreprenader och annan privat verksamhet som finansieras av kommunen. Dessutom har staden ökade kostnader för att utveckla, underhålla och administrera köhanteringssystem och webbsidor som även omfattar privata utförare. Biståndshandläggarna får utökade arbetsuppgifter för att skaffa sig kunskap om och informera om utbudet av privata företag.

Vikten av att följa kostnaderna för konkurrensutsättningen blir allt mer tydlig. Det är varken affärsmässigt eller ansvarsfullt att inte granska dessa kostnader på ett lika noggrant sätt som övriga kostnader i förvaltningar och bolag. Vi har redan sett att avknoppningar av ett förskoleområde drabbar stadsdelarnas förskoleverksamhet negativt ur ekonomisk synvinkel.

Jag föreslår därför att kommunstyrelsen ger stadsledningskontoret i uppdrag att återkomma med förslag till nyckeltal som visar alla kostnader som staden har för att genomföra konkurrenspolicyn, exempelvis personal, konsulter, IT-system, lokaler etc. Även indirekta effekter behöver redovisas, exempelvis hur kvarvarande verksamheter påverkas ekonomiskt av avknoppningar. Nyckeltal bör redovisas i alla tertialrapporter och i verksamhetsberättelsen samt användas i analyser av det ekonomiska utfallet och uppfyllelsen av kvalitetsmålen. Det bör också övervägas vilken roll stadens revisorer kan ha i en granskning av dessa kostnader.

Samlade artiklar v.41

Läs hela Stockholmsvänsterns privatiseringstema.

Måndag:

• Ann-Margarethe Livh – Privat är historien, framtiden är gemensam
• Ger staden privat driven verksamhet fördelar?
• Reijo Kittilä - Har Alliansen på Kungsholmen blivit röd?

Tisdag:

• Karin Rågsjö – Kulor att tjäna?
• Vad kostar konkurrensutsättningen!

Onsdag:

• Ann-Mari Engel – Kultur och kommersialism.
• Avknoppningarna kostar staden pengar

Torsdag:

• Mattias Ericson – Om privatiseringarna effekter
• Hur stor är privatiseringen av Stockholms stad?

Fredag

• Åsa Hagelstedt – Hyresrätten är en strålande uppfinning.
• Löneutvecklingen vid privatiseringar

Intressant?