BUDGETDEBATT. Ann-Margarethe Livhs inledningsanförande i dagens budgettdebatt.

I Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm finns en framtidsoptimism som jag tycker om. Han skriver så här;

”Du stad där våra barn en gång får bo och våra fäder sover på kyrkogårdarna utanför de gamla tullarna. De ännu oföddas, de levandes och de dödas stad.”

En framtid där våra barn får det bättre än vi en gång hade det, är i alla sin enkelhet en dröm värd att slåss för, säger den unge Henning i seriens första bok ”Mina drömmars stad”, som utspelar sig i slutet av 1800-talet.

Han tillhörde en arbetslöshetsarmé av fattiga som kom vandrande till Stockholm med drömmar om ett bättre liv.

Hur besviken skulle skulle han inte bli om han kunde återvända hit och se att ungefär 20% av Stockholmsbarnen är fattiga. Det kan man läsa i – Barnfattigdomen ökar i Sverige,Rädda Barnens rapporter.

Men inte bara barnfattigdomen ökar i Stockholm.  Antalet gratis måltider (kolla antalet) som Missionsförbundet i och Svenska kyrkan delar ökar lavinartatKyrkan slår larm om  att vissa församlingar har fått fördubbla sin utdelning av gratis mat och att människor ber om pengar för att kunna köpa glasögon eller laga sina tänder eftersom de inte beviljas bidrag från socialtjänsten. Nu syns åter klasstillhörigheten när människor öppnar munnen och ler.

Var det en sådan stad ni drömde om att skapa när ni tog över styret 2006?

Frihet för en fattig, ensamstående förälder kan vara friheten att välja mellan gratis matpaket hos Svenska kyrkan eller matpaket hos Stadsmissionen.

Jag drömmer om en stad där barn inte delas in i A och B- lag. Därför satsar vi en halv miljard mer på barnen än Alliansen gör.

I valrörelsen 2006 kampanjade jag i Tensta. Där stod glada allianspolitiker och lovade jobb till alla. Nu har ungdomsarbetslösheten fördubblats och av jobb blev det bara jobbtorg. Och nu fylls jobbtorgen av människor som har gett upp drömmen om ett arbete, som är lurade och svikna.

I lågkonjunkturen blir de arbetslösa fler, oavsett vad de själva vill eller gör. Från högeralliansen kommer de att få höra att det är deras eget fel, att de måste anstränga sig mer.

När Henning var ung stod de arbetslösa i kö vid Slussen till de farliga och uselt betalda jobben i hamnen. Idag skräms de arbetslösa med indraget försörjningsstöd om de inte skriver en oändlig mängd ansökningar till jobb de aldrig kommer att få.

Människor ska tro att arbetslösheten är deras eget fel. Fast vi alla vet att det inte är så. I lågkonjunktur står människor utan jobb, oavsett vad de själva vill eller gör.

I vårt Stockholm härjar inga coacher, healers eller hypnotisörer bland de arbetslösa.  Vi satsar på riktiga utbildningar som gör människor attraktiva på arbetsmarknaden. Vi ökar antalet platser på komvux och startar sociala kooperativ som en alternativ arbetsmarknad.

Mins 6500 mindre anställda finns det i staden sedan Alliansen tog över. Hur smart är det när det behövs fler inte färre jobb i Stockholm. Vi tänker anställa fler inte avskeda.

De har all anledning att känna sig lurade och svikna.

Hyresrätterna försvinner som smör i solsken i Stockholm och snart är innerstaden rensad från Allmännyttiga lägenheter. Allt Alliansen gör är att bygger dyra bostadsrätter.

Jag drömmer om en stad med många hyresrätter, en stad som rymmer alla sorters människor. Hyresrätter gör människor fria, fria att flytta ihop, flytta isär, skaffa barn eller bo i kollektiv.

Vi sätta igång och bygga hyresrätter, stoppa omvandlingarna och de wilda Western inspirerade bostadsstämmorna, vi låter hyresgästerna bestämmer i sina bostadsområden.

Jag drömmer om en rättvis stad i ett rättvist Sverige. Vad drömmer Alliansen om? Kanske att stockholmarna ska glömma orättvisorna om Sten lyckas skapa sagostämning genom att fira kronprinsessans bröllop som ni lovar i budgeten. Kakor och skådespel är ett gammalt trick, men det har i allmänhet slutat illa.

Jag drömmer om en rättvis stad i ett jämlikt Sverige. Och det är rätt att de som har lite mer avstår en del för att det ska bli så. Det är rätt att de som tjänar 50000 avstår några hundralappar extra i månaden – så lite behöver de som har bra ekonomi avstå för att vi i det rödgröna laget ska kunna satsa mer än en halv miljard mer än Alliansen på barnen.

Det är en omfördelning av resurser som förändrar människors liv, som gör människor fria.

Stockholmare, för många av er sitter friheten trångt, men det finns en valfrihet som alla Stockholmare har – att rösta bort högeralliansen i september 2010.

Birgitta Sevefjord (V) skriver om Vaccineringar

Läs också vårt tema om privatiseringar

Intressant?