UTBRÄNDHET. När Gunnar Axen anklagar sjuka för att vara fuskare visar han sina djupa kunskapsluckor i vad sjukdom är och hur de löses, skriver Mattias Ericson (V), själv drabbade av utbrändhet och depression för Stockholmsvänstern.

av Mattias Ericson

På Aftonbladets debattsida pågår en sjukdebatt där en riksdagspolitiker från Moderaterna attackerar enskilda medborgare. Det är så klart högst olämpligt och visar en del hur borgarna ser på individer. Men mest visar moderaten Gunnar Axen upp en fullkomligt vidrig och fördomsfull syn på sjuka.

Gunnar, du häcklar en sjukskriven för att hon känner att hennes hälsotillstånd försämrats när hon förlorat den enda inkomst hon har. Den som gett henne möjligjhet att ställa mat på bordet till sina barn och betala sin hyra. Gunnar, du häcklar henne för att hon ser sjukpenningen som sin enda möjlighet till inkomst.

Men du Gunnar. Hon är ju sjuk! Hon har ingen möjlighet att jobba. Då finns det bara två typer av inkomst, sjukförsäkring eller socialbidrag. Eller, jo, om man har rika släktingar som kan ta hand om en kanske de kan pynta ut nån liten allmosa då och då, men det är det långt ifrån alla som har Gunnar.

Trots att du har, i mina ögon, tämligen sjuka åsikter tycks du inte ha den minsta förståelse för vad det innebär att ha sjukdommar som utbrändhet, depression och andra psykiska åkommer.

På samma sätt som det är omöjligt för en person med brutet ben att gå, är det för en deprimerad att ta sig i kragen och traska i väg. Jag vet, för jag har varit där.

Det går inte att arbeta när man bara av att titta på ett kuvert med fönster för andnöd. Bara av tanken på att gå och handla gör att man står och skakar. Bara av att höra ett oväntat ljud inte kunna röra på sig på flera minuter. Det är inte att vara slö. Det är att vara sjuk. Jag vet, för jag har varit där. Och vet du, sjuk blev jag inte för att jag inte ville jobba. Sjuk blev jag för att jag jobbade för mycket, på fel sätt och under fel omständigheter.

Tror du Gunnar att jag valde att inte kunna prata, att jag valde att inte våga sova i samma säng som min då tre månader gamla son av rädsla att mina skakningar skulle skada honom?

Det finns mediciner och det finns hjälp, men det tar tid att bli frisk. Utbrändhet har en djävulskt långsam läkningsprocess. Den tiden måste alla människor ha rätt till. Sjukdommar bryr sig nämligen föga om tidsgränser.

Läs också:

• Januari 25, 2010 – Moderaterna diskuterar enskilda sjukskrivna
• Enskilda påhopp moderat desperationsgrepp i försvaret av sjukförsämringen
• Sociopati i hanteringen av arbetslinjen
•  Osmakligt av Axen, smakfullt av Palm
• Finns en nyanserad sjukförsäkringsdebatt?
• Jag hyser stor beundran för Alexandra Johansson
• I ladorna eller i lyxvillorna?
• MARTYREN, FELRÄKNINGEN OCH SAMBANDET

Intressant?

Similar Posts:

• Hur lever man på 56 kronor?
• När ska Husmark-Pehrsson agera?
• Tror det vore olämpligt att ta betalt av Anna Odell.
• Det man oroar sig för är de det kommer gå åt helvete helt för!
• Tough luck sucker – eller, men vad är det här för rättvisa?