Vi behöver en överkapacitet – från snöröjning till självmord
fredag, februari 26th, 2010SNÖRÖJNING, SJUKVÅRD, PSYKISK OHÄLSA. Att snön fallet är inte politikens fel, men att vi inte kan ta tag i problemen är det och det är ett tecken på ett större samhällsproblem, bristen på överkapacitet. Vi har sett effekterna i trafikkaoset., vi har sett effekterna i elnätet, snart kommer vi se effekterna av det när de som inte längre får vara sjuka inte längre orkar leva, skriver Mattias Ericson (V).
av Mattias Ericson som även skriver poesi och politik på Pooma
Problemen med snön och trafikproblemen är inte ett väderproblem, egentligen inte heller ett järnvägsproblem. Det är ett problem som genomsyrar hela vårt samhälle och har gjort det sen nån gång när Feldt öppnade kranarna och dårarna drack, som Ulf Lundell sjöng i ”Halvvägs till havet” (på Spotify). Problemet är att när allt, precis allt ska rendera i en vinst har vi inte längre utrymme för någon överkapacitet.
Det blir övertydligt med trafikkaoset i tunnelbanan. Man har ingen överkapacitet på bussar som skulle kunna gjort att filk faktiskt tog sig till jobben. Men titta också på sjukvården där människor slits ut, antingen för att de får ligga på bårar eller sitta på bänkar för länge i väntan på en läkare som slits sönder av alldeles för långa arbetspass. Det finns ingen överkapacitet som gör att man kan klara tillfällen där det normala ställs åt sidan.
Titta på skolorna där barnen inte längre får hela frukter och lärare springer rakt in i väggarna, för det finns ingen överkapacitet när krisen kommer och vinsten ändå prompt ska tas ut.
Titta på synen på sjuka. Finns det en människa som kan tänkas fuska, då ska ingen få någon sjukersättning. För vi har ingen felmarginal. Det finns ingen överkapacitet.
Det funkar ett tag, en mandatperiod, kanske två. Men nu ser vi effekterna i järnvägen, vi har sett effekterna i elnätet snart kommer vi se effekterna av det när de som inte längre får vara sjuka inte längre orkar leva. Det kommer i slutändan bli effekten av ett samhälle där överkapacitet inte tillåts. Det slits sönder. Sakta men säker.
Det samhället behöver är att tillåta brister, att tillåta spill för i bristerna och spillet finns vilan, där finns det som gör att vi kan gå vidare.
Mer om dåligt underhåll och järnvägskaos: Svensson, Alliansfritt, Jöran Fagerlund, Ekonomikommentarer, Björnbrum, Motvallsbloggen DN1, DN2, AB1, AB2, AB3, AB4, Nyhetskanalen, Intressant?







Jättebra skrivet. Man behöver anställa fler. Det är så att man kanske behöver har 5 till 10 % fler anställda än vad man tycker borde täcka behovet pga att människor blir sjuka, föräldralediga, går i pension och byter jobb. Det kan komma stora anhopningar av jobb och då måste det finnas personal till det.
Att privata företag inte har råd med den bemanningen är förståeligt men svenska myndigheter ska ha denna bemanning.
Det råder stor brist på arbetskraft på statliga myndigheter. Alla som går i pension de kommande fem åren…Dessa måste hinna lära upp de nya som ska ta över deras arbetsuppgifter.
Det behövs inga praktikanter utan nyanställningar. De statliga myndigheter behöver nog istället nyanställa
60 000 personer.
Samma med kommuner och landsting.
Lee 26 februari 2010 kl 14:18