Gå direkt till innehållet

Bygg bostäder och en tro på framtiden

Det fanns en tid då de som styrde landet hade ambitioner om att faktiskt göra skillnad. Sverige byggdes mer jämlikt, och vanligt folk fick därigenom frihet och möjlighet att i högre utsträckning styra sina liv. Den sociala bostadspolitiken skulle garantera allas rätt till en bra bostad, och var en hörnsten i den generella välfärdspolitiken. Långt ifrån allt var perfekt så klart, men utvecklingen gick i vart fall i rätt riktning. Runtomkring i landet byggdes allmännyttan upp och miljonprogrammet kom att att bygga bort bostadsbristen. Det är en verklighet som idag känns långt borta.

Steg för steg har den sociala bostadspolitiken urholkats. På område efter område har samhället backat från ansvar. Detta är inget nytt fenomen utan snarare en process som har pågått under lång tid. Den inleddes redan i början av nittiotalet. Under den nuvarande borgerliga regeringen har nedrustningen av den sociala bostadspolitiken accelererat. Regeringen tog 2007 bort de sista subventionerna för nyproduktion av hyresrätter, och samma år avskaffades den stopplag som skulle försvåra ombildning av allmännyttans hyreslägenheter till bostadsrätter.

Allmännyttan, som utgör den sociala bostadspolitikens kärna, ska numera drivas i enlighet med affärsmässiga principer och dess hyresnormerande roll är borttagen. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att det kommer att leda till högre hyror. Här i Stockholm har allmännyttans lägenheter slumpats bort till underpriser. Under den förra mandatperioden såg den borgerliga majoriteten i stadshuset till att 22 000 av allmännyttans lägenheter ombildades. Utförsäljningarna innebär en gigantisk omfördelning av resurser från det gemensamma till det privata. Men det stannar inte där. När vår gemensamma egendom blir mindre, blir också verktygen för att i framtiden kunna föra en social bostadspolitik färre.

I takt med att den sociala bostadspolitiken urholkas försvinner ambitionen om allas rätt till ett bra boende. Den svenska bostadsmarknaden blir alltmer uppdelad. Samtidigt som bostäderna i storstädernas förorter skriker efter upprustning, kan den som har pengar köpa sig bort från de nedslitna bostadsområdena. Den som har en pappa som kan betala slipper oroa sig för att behöva flytta mellan kompisars soffor eller riskera att bli utnyttjad av värdar med oschyssta hyresvillkor på en otrygg andrahandsmarknad. Sverige är på väg mot en situation där allmännyttans hyresrätter alltmer blir den typ av sociala bostäder för de fattigaste som finns i resten av Europa.

Det duger inte att lita till att marknaden kommer att fixa problemen. En plats att bo kan inte ses som vilken annan vara som helst. Samhället måste ta ansvar för att bostadsbristen byggs bort med billiga hyresrätter och se till att allmännyttans lägenheter rustas upp. En bra bostad är en rättighet som samhället måste garantera, och därför behöver Sverige återigen en bostadspolitik värd namnet.