Gå direkt till innehållet

Nystartzoner löser inte problemen

Alliansregeringens linje att subventionera företag med förhoppningen att det ska resultera i arbetstillfällen har hittills fungerat dåligt. Att tillskapa så kallade nystartzoner i utvalda områden kommer inte heller att få någon större effekt. Istället måste satsningar göras på bland annat utbildning och utveckling av utsatta områden, anför Birgitta Sevefjord (V) i landstingsstyrelsen med anledning av regeringens betänkande.

Klassklyftorna i Stockholmsregionen är djupare än på de flesta andra orter i landet. Segregationen är omfattande och speglas tydligt i arbetslöshetsnivåerna. Även om arbetslösheten generellt sett är lägre i Stockholmsregionen än i landet som helhet, är skillnaderna stora mellan kommunerna. Högst är arbetslösheten i Södertälje och Botkyrka, lägst i Danderyd och Vaxholm.

Arbetstillfällen finns framförallt i länets centrala delar, men där är bristen på bostäder stor. Detta leder i bästa fall till ökad arbetspendling, i värsta fall till att människor utestängs från arbetsmarknaden. För att bryta detta mönster och motverka boendesocial segregering, måste hela länet utvecklas avseende tillgången till bostäder, arbete och servicefunktioner. De senaste årens ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter, i kombination med indragen kommunal service och ökad snedfördelning av vårdens resurser, har bidragit till att accentuera segregeringen.

Tillgången till billiga hyresrätter är en avgörande faktor för att minska boendesegregeringen och förbättra resurssvaga gruppers möjligheter att få arbete. Här kan landstinget bidra genom den regionala planeringen, men även mer direkt genom att upplåta Östra Karolinska-tomten för hyresrätter då vårdverksamheten flyttar in i Nya Karolinska sjukhuset.

En väl fungerande kollektivtrafik i hela länet är en annan viktig faktor för att bryta segregeringen. Här satsar majoriteten dessvärre huvuddelen av resurserna i resursstarka områden som redan har god kollektivtrafikförsörjning, istället för att bygga ut de kapacitetsstarka spårsystemen och förbättra tvärförbindelserna för invånarna söder om city. Kraven på allt högre grad av kommunal medfinansiering av ny trafikinfrastruktur riskerar också att ytterligare förstärka skillnaderna mellan rika och fattiga områden.