Måns Almqvist högupplöst pressbild

”Sluta trampa på MVG-tjejerna!”

Det verkar pågå lite av ett uppvaknande i diskussionen om den ökande ojämlikheten i svensk skola. Skolverkets nyligen publicerade rapport om det fria skolvalet är bara ett exempel. SVT:s pågående granskning av skillnaderna mellan flickors och pojkars skolresultat är också ytterst klargörande.

Dessa skillnader är en del i ett allmänt och dystert mönster av en pågående kunskapssegregering i svensk skola. Att pojkar generellt presterar sämre i skolan har sannolikt många orsaker. Det vore därför fel att påstå att det finns ett enkelt recept för att genast vända utvecklingen. Klart är att tendensen har en lång historia. Klart är också att den går att se i många länder. Orsaker som föreslagits är till exempel pojkars och flickors olika mognadsprocesser, men också de generella attityderna till skolarbete.

När vi diskuterar huruvida en antipluggkultur har skapats bland grupper av pojkar får vi inte hela svaret om vi inte också studerar omgivningens skilda förväntningar på pojkar och flickor. Mycket talar för att elever från så kallade utsatta områden ofta möts av mycket låga förväntningar. Att klara godkänt ses som mycket bra och elever som kunnat utvecklas mycket mer låter nöja sig. Mycket talar också för att lärare oavsiktligt sänker sina förväntningar på pojkar. Liksom för alla andra mål i skolan gäller här att ingen yrkesgrupp är så avgörande som lärarna och kvaliteten på deras undervisning.

Men även vi som verkar i skolans omgivning måste fundera på vilka förväntningar vi uttrycker och vilka signaler vi sänder ut. Ett problem förutom de låga förväntningarna på pojkar är också den bild som ibland sprids av att flickors hårdare satsning på skolan skulle leda till generella problem. Begrepp som ”MVG-tjejer” och ”duktiga flickan-syndromet” används ofta på ett slarvigt sätt som riskerar att stämpla flickors satsning och framgång i skolan som något problematiskt.

Läs hela artikeln på Svt Debatt.

Inga kommentarer

Kommentera