Gå direkt till innehållet

Marknaden ingen lösning

Det råder akut brist på sjuksköterskor i Stockholm. Men marknadsanpassning är inte lösningen på problemet. Politiken måste sätta fokus på vårdpersonalens löner och arbetsvillkor, skriver Håkan Jörnehed (V), oppositionslandstingsråd i dagens ETC Stockholm.

Det råder vårdkaos i Stockholm. Problem som i flera år varit väl kända har nu förvärrats markant. Arga personalupprop och manifestationer avlöser varandra. För nyexaminerade sjusköterskor handlar det om ingångslöner. För barnmorskor handlar det om utbrett missnöje med den underbemanning som leder till stress och otrygga förlossningar. Sammantaget är personalbristen inom vården en risk för patienternas säkerhet.

Upp emot 500 sjuksköterskor saknas i akutsjukvården. Facket slår larm om hårt pressad personal, överfyllda akutmottagningar med långa väntetider och uppskjutna behandlingar

Om vi inte i dag lyckas rekrytera till de vårdplatser vi redan har, hur ska vi då lyckas rekrytera till fler platser i ett växande Stockholm? I dag är mellan 150 och 200 vårdplatser stängda. Värst är det på Karolinska sjukhuset i Solna men också Astrid Lindgrens barnsjukhus har tvingats stänga vårdplatser för cancersjuka barn.

Landstingsalliansen skyller ifrån sig. Det är alltid någon annans ansvar, utförarens, producentens, de obstinata sjuksköterskornas eller barnmorskornas ansvar. Inte heller tar man sitt ansvar i lönesättningen.

I Stockholm vägrar Alliansen att höja de låga ingångslönerna för sjuksköterskor. Akutsjukhusen har bildat kartell och erbjuder unisont 22 500 kronor efter treårig högskoleutbildning. Det är ett politiskt misslyckande när nyexaminerade sjuksköterskor då hellre flyttar till Norge eller tar arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala som erbjuder 25 000 i ingångslön.

Under galgen med bara ett knappt år kvar till valet tvingas nu Alliansen till halv reträtt genom att tillskjuta resurser till specialistsjuksköterskor. Men att höja några ingångslöner är det inte tal om. Personallandstingsrådet Anna Starbrink (FP) talar i föraktfulla ordalag om att hon inte tänker ”smeta” ut 1 500 kr mer i månaden till alla utan att det handlar om individuell lönesättning. 1 500 kr är ju dessutom långt ifrån det påslag som sjuksköterskorna kräver. Alliansen välkomnar en hårdnande konkurrens och den ska gynna löneutvecklingen.

Nu har läget ytterligare förvärrats, inte minst inom förlossningsvården där just den hårdnande konkurrensen – som alliansen eftertraktar – blivit en realitet. Nya privata BB Sophia som öppnar till våren erbjuder betydligt högre löner än landstinget. På Danderyds sjukhus har omkring hälften av barnmorskorna sagt upp sig. Men Alliansen applåderar det som händer och menar att det är en kortsiktig kris innan man lyckas hitta alla de där barnmorskorna som finns, men som vi bara inte hittat än. Hur länge ska Alliansen fortsätta tro på den myten?

Det finns inga genvägar eller enkla, billiga lösningar i det läge vi befinner oss i. Vänsterpartiet lanserar därför tre viktiga krav för att komma ur krisen:

– Höj ingångslönerna till 25 000 kr i månaden. Det blir dyrt men allt annat kommer att kosta ännu mer.

– Erbjud alla som nu har tillfälliga anställningar fasta heltidsjobb efter önskemål.

– Inför ”one to one care” med en barnmorska för varje kvinna i aktiv förlossning. Så fungerar det i Norge och Danmark – varför skulle vi i Stockholm inte klara det?

Personalrekryteringen är en av sjukvårdens största framtida utmaningar. Ska vi klara den kan vi inte fortsätta med denna naiva tilltro till marknaden. Att rekrytera personal till vården kräver politiskt mod och genusglasögon.