Gå direkt till innehållet

Befäst inte fattigdomen – om ”social housing”

I DN kunde man läsa en intervju med Stadsmissionens direktor Marika Markovits där hon kommenterade rapporten ”Hemlös 2014”. Det är skrämmande siffror som presenteras. Hemlösheten finns som tidigare till stor del bland människor med missbruk eller psykiskt sjukdom men rapporten visar att vi ser början på en ökad hemlöshet och fattigdom bland människor över 65.

Med en låg folkpension och stigande bostadskostnader och krav hamnar många äldre utanför bostadsmarknaden, och har de dragit på sig en betalningsanmärkning får de sedan svårt att komma tillbaka. Andelen pensionärer med låg ekonomisk standard förväntas öka kontinuerligt fram till 2060 och problemen riskerar därför att växa i samma takt.

Vi delar stadsmissionens och Markovits oro och vilja att göra något åt problemen – det är ovärdigt ett välfärdsland att stå så handfallet inför ökande sociala problem.

Men vi får inte resignera inför problemen och acceptera fattigdomen som ofrånkomlig. Att bygga särskilda bostäder för fattiga, s.k. ”social housing” är en farlig väg att gå. Att börja bygga särskilda bostäder för fattiga går emot själva grundprincipen i den svenska välfärdsstaten som bygger på generella och universella lösningar. Välfärden ska inte bara lindra orättvisor, den ska utjämna och i förlängningen upphäva dem. De skenande klassklyftor vi sett under de senaste två decennierna är ingen naturlag och vi har verktygen för att göra något åt dem.

Bara i Stockholms stad har vi en mängd åtgärder i årets budget som tar sig an de här problemen. Vi ger tydliga direktiv till de kommunala bostadsbolagen att bygga mer hyresrätter med hyror som vanliga stockholmare har råd med. Fler av dessa lägenheter kommer också att vikas till stödboenden och genomgångsboenden. Vi kommer att förändra godkännandekraven som idag stänger ute många från bostadsmarknaden och vi se över hur man kan förbättra köandet så att människor kan söka tillsammans med andra.

Vi skjuter till medel för att stadsdelsnämnderna ska kunna bli generösare i sin biståndsbedömning för boende i servicehus och vård- och omsorgsboenden och vi avsätter pengar för fler sociala träffpunkter för äldre människor. Hyrorna i äldreboenden ska också pressas och vi vill se fler profilboenden för äldre med psykisk- eller missbruksproblematik.

Det finns många utmaningar i att återuppbygga en stark välfärd men det finns ingen anledning att ge upp på att det är möjligt. Det är politiska beslut som ligger bakom nedskärningarna och politiska beslut kan vända utvecklingen. Det kommer att krävas åtgärder från både riksdag och kommuner. Det kommer i sin tur att kräva att alla som kämpar för ett rättvisare samhälle fortsätter med det.  Det är snart hundra år sedan Per-Albin slog fast att det goda hemmet inte känner några styvbarn. Låt oss inte ändra oss på den punkten.