Gå direkt till innehållet

Låt oss rusta upp det sociala arbetet i Stockholm!

Nätverket ”Nu bryter vi tystnaden” har tillsammans med de fackliga organisationerna sedan 2011 försökt uppmärksamma de styrande politikerna i Stockholm på hur verkligheten ser ut på socialkontoren runt om i Stockholm. De vill bryta den tystnad som präglar det sociala arbetets praktik för att uppmärksamma vilka livsvillkor de utsatta grupperna som möter socialtjänsten lever under och hur arbetsbelastningen ökar för den enskilda socialarbetaren. Detta är ett viktigt initiativ och nu måste åtgärder vidtas om vi vill ha en fungerande socialtjänst och menar allvar med att samhället har ansvar för utsatta grupper i enlighet med gällande lagstiftning.

Enligt en undersökning gjord av Akademikerförbundet SSR säger 7/10 socialarbetare i Stockholm att det främst är kommunens ekonomi och inte klientens behov som styr valet av insats. Detta är en häpnadsväckande siffra som det inte talas tillräckligt om. Att inte kunna bevilja det man vet klienten vill och behöver ha tär otroligt på den psykiska arbetsmiljön och drabbar de redan utsatta hårt. Inte konstigt att 60 % av socialarbetarna har sömnproblem och enbart hälften uppger att de kan arbeta rättsäkert. Jag undrar vad som skulle hända om det i manligt dominerande tjänstemannayrken rapporterades liknande siffror?

Den förändring som skett inom välfärdssektorn är inget nytt, införandet av New Public Management har pågått i decennier och nu ser vi effekten av ett sådant system i en verksamhet som arbetar med utsatta människor. Att ständigt höra talet om budget på ärendedragningar, att tvingas väga den ena hemlösa psykiskt sjuka mot en annan om vem som ska få ett boende, att inte hinna med att utreda alla barnärenden du har påverkar dig som socialarbetare såväl på arbetet som när du slutar för dagen. Administrativa uppgifter och kontroll över klienterna ökar, du får fler arbetsuppgifter men tiden du har är konstant, för att inte tala om alla omorganiseringar som ständigt pågår och gör det svårt att hitta ro i organisationen. Effekten blir sjukskrivningar på grund av stress och hög personalomsättning hos yrkeskåren. NPM innefattar ett decentraliserat resultat och kostnadsansvar som inte lämpar sig i det sociala arbetet. Vad spelar det för roll att du har utbildat dig minst 3,5 år på universitetet i socialt arbete, kanske fått gått kurser i motiverande samtal och kan hänvisa till vad den aktuella forskningen säger på fältet du arbetar inom om det enda som diskuteras är hur kommunens budget ska hållas?

För den som söker stöd hos socialtjänsten innebär det att ständigt bevakas och den ökade specialiseringen bidrar också till att du får träffa så många socialarbetare att du aldrig kan bygga en relation till någon vilket vi vet är viktigt för att förändringsarbete ska kunna ske. Det är dags för politiskt ansvar och vilja att skapa en socialtjänst som möter behoven. Fler behöver anställas för att minska antalet ärenden per anställd. NPM-tänket måste bort från socialtjänsten. Den enskilda socialarbetaren ska utreda och bedöma behovet av insats för de klienterna hen möter, inte sitta i timslånga dragningar om kommunens budget eller sitta halva arbetstiden med administrativa uppgifter som kontroll av kvitton eller fakturagranskning.

Människor ska kunna söka stöd hos socialtjänsten i Stockholm och veta att de får en rättsäker bedömning av en socialarbetare som har tid och möjlighet att kunna bevilja en insats. Vänsterpartiet kommer att arbeta för att det ska bli verklighet, låt oss rusta upp socialtjänsten i Stockholm, rösta rött den 14.e september.

Alexandra Mattsson, kandidat Stockholms stadsfullmäktige och socialarbetare (V)