Gå direkt till innehållet

Musketörernas kamp är också vår!

I fredags hade jag äran att få komma på studiebesök hos den ideella föreningen Musketörerna i Rågsved, tillsammans med riksdagskandidaten Karin Rågsjö och Vänsterpartiets Ebba Elena Karlström. Att Musketörerna är en enastående viktig social kraft i Rågsved känner jag som Rågsvedsbo till sedan länge. Det vet många av oss som bor i området. Den som själv eller som anhörig har upplevt missbruk, hemlöshet och misär har ofta haft kontakt med Musketörerna. Andra är stödmedlemmar eller har mött Musketörerna i deras tält på Rågsvedsdagen och Valborg på Perssons betong. De läckra bakverken som de säljer är för övrigt legendariska.

Musketörernas styrka är den guidning som de gör för att deltagarna ska få sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda. Och när deltagaren kommit ur sitt missbruk kan de självs bli guider och hjälpa som de själva blivit hjälpta. Problemet som tydligt kom fram på vårt studiebesök är att det är lättare att lämna drogerna än att komma vidare i samhället efteråt. Upplevelsen är att myndigheterna bara hjälper till med delar av problemen, när det i själva verket behövs en övergripande plan. Förvaltningar är som stuprör var ett uttryck som nämndes. Blankettraseri ett annat talande uttryck. Tiden för samtal liten. Det är trångt i porten för att komma in och få hjälp. Så kan vi ju inte ha det.
Det mesta av Musketörernas arbete är ideellt, men föreningen har också lönebidragsanställda. Det är en viktig väg tillbaka till samhället från missbruket. Pengar ska in till hyran av föreningslokalen och att betala den egna andelen av lönebidraget. Ekonomiskt är detta darrigt och föreningen kan inte ha någon långsiktighet med nuvarande regler och regim. Att lägga anbud är det enda långsiktiga som erbjuds av alliansstyret i staden, förutom ett årligt föreningsbidrag på 100 000kr från stadsdelsnämnden. Bara 5-6% av budgeten kommer från kommunen, trots att samhället har så stor nytta av arbetet. Både socialförvaltningen och Söderortsvisionen har gett avslag. Då är Sollentuna kommun bättre, tycker Musketörerna, som både ger bidrag till lokaler och egeninsats för lönebidrag.
När jag frågar vad den viktigaste förbättringen skulle vara om Musketörerna fick önska blir svaret snabbt : en egen socialsekreterare som Musketörernas guider kan kontakta, så att det går smidigare att hjälpa deltagarna till socialtjänstens insatser. Idag kan det ta 1,5 år att få till en gemensam planering och nätverksmöte. Andra önskemål är ekonomisk hjälp till egeninsatsen på lönebidragen och överhuvudtaget långsiktighet i anslagsgivningen. Att kriminalvården inte ger ersättning för att Musketörerna tar emot personer på samhällstjänst förvånar. Det vore något att driva i riksdagen.
Vi föreslog att Musktörerna ska punkta ner sina viktigaste förslag och lämna in som medborgarförslag. Då får vi i nämnden en utredning och problemen kommer upp på bordet!
Och så måste socialsekreterna få möjligheter att jobba som socialarbetare. Även de är kritiska mot den myckna administrationen som många gånger upplevs som meningslös. Nätverket Nu bryter vi tystnaden har lyft stressen och pressen som präglar socialsekreterarnas arbetsvillkor. Vänsterpartiet vill satsa på en mycket mer tillgänglig missbruksvård, där det ska vara enkelt att få kontakt, stöd och hjälp. Självfallet krävs en helhetssyn på människor som söker hjälp. Och partier som inte ser skatt som något fult, utan som en solidaritetshandling för att skapa ökad jämlikhet. Och stuprören måste bort!