Gå direkt till innehållet

Rödgrönrosa majoritet är bara början

Vi har en rödgrönrosa majoritet i Stockholms stad. När jag tänker på det känner jag en bubblande optimism såhär i höstrusket. Äntligen, efter åtta års privatiseringar, utförsäljningar, ökande segregation och skenande klassklyftor så får vi chansen att byta riktning. Här finns ju sådana möjligheter: Stockholm är en rik stad, med storslagen natur, ett levande kulturliv och främst av allt en blandad befolkning med erfarenheter från världens alla hörn.

Samtidigt är det en utmaning att förväntningar är så höga, både våra egna och andras. För även om vi fått en ny majoritet så tar den över ett Stockholm där spåren efter alliansens härjningar kommer att ta tid att läka.  Majoritetsskiftet var ju bara början. Vi har stoppat alla ombildningar av allmännyttan, det är ett viktigt första steg för en ny bostadspolitik – det innebär att 1350 lägenheter stannar kvar i den allmänna bostadskön. Men vi tar över en bostadsmarknad där alliansen sålt nästan 30 000 hyresrätter och en bostadsbubbla som såväl räntor och skattesänkningar blåst upp till skrämmande proportioner. Det kommer att ta tid att få ordning på detta, men nu har vi börjat. Förväntningarna är höga – men se ska de också vara. Våra egna förväntningar är nog högst av alla.

Men det här är inget som kommer att ändras enbart av att vi fått ny sammansättning i stadshuset.  Under de kommande månaderna vill vi starta en mängd processer och samtal. Hur visar vi att det nya styret är på plats för människor som känt sig överkörda i 8 år? Hur kan vi hjälpa till att stärka det lokala föreningslivet? Hur kan vi ge stöd åt lokala rörelser och initiativ? Hur renoverar vi allmännyttan utan att de som bor där idag tvingas flytta?

Även om makten i stadshuset bytt skepnad så är makten ute i samhället fortfarande ojämnt fördelad. Vi har en massa idéer om vad vi vill göra framöver – men på alla områden så innebär de idéerna att låta andra komma till tals. Personalen ska få mer att säga till om, hyresgästerna, spontanidrottarna, gatukonstnärer, lokala rörelser och alla de som tillsammans utgör Stockholmarna. Tillsammans med dem ska vi bygga en rödgrönrosa stad.

När jag tänker på det kan jag se hur solen letar sig fram bakom höstmolnen.