Gå direkt till innehållet

Stoppa massakern i Kobane

Återigen står en numerärt underlägsen kurdisk styrka emot de fanatiska mördarna i IS. Återigen står omvärlden passiv. Jag hoppades aldrig behöva skriva det igen.
De som skulle kunna agera snabbt står med armarna på ryggen och låter det fortgå. Eget maktbegär paralyserar såväl Turkiet som USA som är oroliga för att stödja det enda verkliga motståndet som finns på marken. De kurdiska väpnade styrkorna YPG/YPJ har kämpat tappert trots att de slåss mot en tekniskt och numerärt överlägsen motståndare. Turkiet vägrar att beväpna ett självständigt Kurdistan och erbjuder bara valet att massakreras av IS eller att ockuperas av Turkiet och Syrien. USA skickar några symboliska bombplan men har inte åstadkommit mer än att väcka starkare sympatier för IS bland Sunnimuslimer i Irak.

Det här är inte kurdernas krig, det internationella ansvaret är glasklart. Det är amerikanska vapen som nu nått inom skotthåll från Kobanes stadskärna. Vapen som lämnats kvar, när de trupper USA överlåtet Irak till flydde inför IS första framryckningar. IS är en följd av imperialistiska övningar i mellanöstern – samma globala maktspel som också drabbat Kurderna. Men ändå står de där nu.

Tidigare var det Peshmerga och nu YPG/YPJ som med stöd av PKK har varit de vallar som hållit IS framryckning tillbaka.
Men trots att den internationella opinionen förfasar sig över IS avrättningar och övergrepp så har det hittills varit viktigare att inte utmana stormakternas anspråk på regionen än att faktiskt skicka internationellt stöd. Kurderna är återigen ett slagträ i internationella konflikter och sitter nu klämda vid gränsen mellan Erdogans och Assads maktanspråk, medan en massaker kommer allt närmare.

Inte heller den internationella solidaritetsrörelsen har reagerat tillräckligt. Kurder runtom i världen försöker nu desperat väcka uppmärksamhet för den här frågan, genom att demonstrera, stoppa trafiken i tunnelbanan, ockupera EU-parlamentet och vadhelst som kan bryta igenom mediabruset.
Det minsta vi kan göra är att sluta upp i deras krav – att låna vår röst till deras skrik.
Delta i demonstrationen idag kl 17 på Sergels Torg, skänk pengar till Opinion Kurdistan eller Kurdiska röda halvmånen, skriv till ditt parti eller till vår utrikesminister och kräv att de agerar.
Vi kan inte stillatigande bara titta på.