Gå direkt till innehållet

Våldtagna män hänvisas fortfarande till akuten

RFSL:s brottsofferjour frågar sig den 22 februari i tidskriften Feministiskt Perspektiv vart våldsutsatta hbtq-personer ska vända sig för att få akut vård. Frågan är definitivt befogad. Debattartikeln redogör för ett obegripligt valhänt tillstånd i stockholmsvården när det gäller denna utsatta grupp.

Brottsofferjouren hänvisas runt till än den ena än den andra akutmottagningen som alla utgör återvändsgränder för den drabbade mannen. Framför allt för att svårt traumatiserade och våldtagna personer inte kan sitta timtals och vänta på akuten. När brottsofferjouren ringer mottagningen för våldtagna kvinnor säger personen som tar emot samtalet att de får vända sig till ”vilken kirurgavdelning som helst”.

Det är obegripligt att det här ska behöva hända. Landstingsfullmäktige beslutade redan 2013, på Vänsterpartiets initiativ, att Södersjukhuset (som sedan några år tillbaka har en specialistmottagning för våldtagna kvinnor) också fick uppdraget att öppna en mottagning för våldtagna män. På landstingsfullmäktige den 20 januari i år intygade sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (FP) på min fråga att mottagningen för våldtagna ”är på gång”, ”avtal skrivs för fullt” och ”mottagningen har börjat ta emot patienter”.

Men mottagningen har uppenbarligen inte alls öppnat ännu. Varför tar det så lång tid? Varför sinkas beslutet? När det gäller vårdval går allt med vindens hastighet, men när det handlar om en konkret insats för en utsatt grupp är det uppenbarligen inte lika angeläget. Får verksamheterna inte förutsättningar för att kunna följa fullmäktiges beslut? Eller är det så illa att en redan diskriminerad grupp diskrimineras också av Stockholms läns landsting?

Håkan Jörnehed (V), landstingsråd