Det är männens problem att hantera sin våldsamma sida som är det stora samhällsproblemet.
måndag, april 27th, 2009Det blossar en något underlig debatt på Newsmill just nu, är det mest synd om män eller mest synd om kvinnor? Sanningen är väl att det är synd om människan?
Man kan väl slå fast en del enkla fakta först. Det finns män som blir slagna av kvinnor. Det finns män som är utmärkta pappor som förlorar umgängesrätten med sina barn och detta är helt förfärligt. Dessa män har fått ett enormt starkt stöd av manslobbyn med Per Ström som yttersta banerförare, och Pelle Billing som gläfsande sekundant.
Pelle Billing pratar på Newsmill om mängder av forskning som ska belägga det hemlighållna, utbredda våldet mot män av kvinnor, men länkar inte till någon. Han namnger en forskare och antyder några stora internationella forskningar.
En stor brittisk undersökning, jag antar att han syftar på DOMESTIC VIOLENCE: FINDINGS FROM THE BCS SELF-COMPLETION QUESTIONNAIRE av Catriona Mirrlees-Black och Carole Byron i Research Findings No. 86. Home Office Research, Development and Statistics Directorate som var en del av en stor kriminalundersökning. I den undersökning uppges lika stor andel kvinnor som män ha misshandlats av sin partner, det anges inte huruvida det handlar om homosexuella eller heterosexuella par, men får väl antas vara en blandning. Det kan ju låta betryggande för manslobbyn, men om man tittar lite närmare så ser man följande: Women were twice as likely as men to have been injured by a partner in the last year and three times as likely to have suffered frightening threats. They were also more likely to have been assaulted three or more times.
Slutsats i undersökning, kvinnor löper större risk att misshandlas av sin partner än män och de som blir slagna blir oftare misshandlade regelbundet.
Billing hänvisar till en undersökning gjord p Nya Zeeland. Jag antar att han syftar till Findings About Partner Violence From the Dunedin Multidisciplinary Health and Development Study som är en långtidsstuide av en födslokull i staden Dunedin, en stad med omkring 120.000 invånare. Undersökningen visar på att 27 % av kvnnorna och 34 % av männen hade utsatts för våld och 37% av kvinnorna och 22 % av männen erkänner att de slagit sin partner. Detta gäller alltså i en årskull på tusen personer i en stad i ett land i en världsdel och det kan mycket väl vara så, just i den årskullen, i den staden, i det landet i den världsdelen. Men att dra generella slutsatser av en undersökning av en årskull i en stad är naturligtvis lite väl magstarkt om man försöker vara vetenskaplig.
Inte heller här får vi veta om det är hetero eller homosexyuella förhållanden. Är det så att männen blir slagna av män, kvinnor av kvinnor och så vidare. Det förtäljer inte historien. Vi får inte heller veta något om graden av våld. Jag ska inte spekulera men kanske är det som i Wendela undersökningen som jag kommer prata om nedan att det handlar om kvinnliga örfilar mot knytnävsslag.
Billing hänvisar också till en sammanställning av 247 vetenskapliga rapporter som skulle stödja att det finns ett större, och värre våld, mot män av kvinnor än tvärtom. Den är gjord av en Professor Martin S. Fiebert. Jag har dessvärre varken tid eller ork att gå igenom denna digra lista. Men kanske är det där alla bevisen finns för den stora konspirationen. Det är dock en risk jag är villig att ta.
I Sverige finns inga uträckningar kring kostnader för kvinnors våld mot män. Men sajten Yakida har gett sig på ett försök. Men det blir mest löjjeväckande när de påstår att de jämför vetenskap med vetenskap. Men i själva verket är vad man jämför en enkät på Aftonbladets Wendela med statistik från BRÅ. Man kan tycka mycket om BRÅ, men nog har de en annan trovärdighet än webbundersökningar som faktiskt inte kan tillmätas något vetenskapligt värde alls.
I Wendelaundersökningen visar det sig att det våld man tycker sig kunna framräkna kvinnornas enorma våldskostnade på är framförallt örfilar. Det gör väl nog så ont med en örfil av en upprörd flickvän antar jag, men jag har svårt att se att den skulle kosta samhället några större summor. Om man istället tittar på det våld som de kvinnor som kommer in till akuten helt sönderslagna av sina män så är det något betydligt hårdare slag än örfilar.
Sen tar Yakida upp det faktum att män de facto löper högre riskt att få stryk än kvinnor, men detta är ju av män. Fakta kvarstår, det är männens problem att hantera sin våldsamma sida som är det stora samhällsproblemet.
Kvinnor är lika våldsbenägna om inte mera än män i nära relationer. Barnets rätt att vårdas av båda sina biologiska föräldrar respekteras inte.
Dessutom så dödas de flesta barn av sin biologiska mor.
Att som i dag svartmåla och förtala den biologiska fadern som ofta kan göras i dag utan påföljd är det värsta brott man kan utsätta ett barn för.
Det anses till och med medföra allvarligare konsekvenser för barnet än ett sexuelt övergrepp. Då talar jag inte om alla de grundlösa anklagelser en far har att möta i en vårdnadskonflikt.
Tommy Jonsson 27 april 2009 kl 18:47
Det inte någon konspiration. Det är en sanning. Ni behöver inte gå igenom Pelle Billings underlag.
Artiklarna på Newsmill som ni hänvisar till är bra, det visar på den verklighet som många barn och fäder har att möta i dagens svenska samhälle.
Tommy Jonsson 27 april 2009 kl 18:57
Jag skulle kunna tänka mig att arbetargrabbar på vänsterkanten inte gärna identifierar sig med varken Per Ströms manslobby eller den nutida radikalfeminismen i Vänsterpartiet. Rätta mig gärna om jag har fel.
Bosse Johansson 27 april 2009 kl 21:34
Håller med om att vi tillsammans måste göra något för att stoppa kvinnomisshandeln.
Men enligt din logik…skulle det vara okej om vi män övergick till örfilar istället???
Jag tror inte vi kan stoppa det grova våldet i parrelationer om vi inte samtidigt stoppar det ”mjuka” våldet. Det känns inte okej för mig att bli örfilad av min flickvän i parti o minut…samtidigt som hon hotar att anmäla mig och se till så att jag inte får träffa mitt barn, om jag lämnar henne. Denna mammamakt och förtryck tror jag många män lever under idag. Wake up!
johan 28 april 2009 kl 13:56
Kollektiva lösningar utan individhänsyn är som vanligt lika korkade, som absurda och sist men inte minst helt orealistiska. Här har vi då en till vänsternisse som säger mäns problem är att ”de” inte kan hantera ”sitt” våld.
Jag gissar att inte han heller tänker förklara hur tusan män som INTE brukar våld skall kunna SLUTA bruka våld? Det är ungefär som att be en arab som aldrig brukat våld sluta terrorbomba städer som PROXY för Bin Laden.
Jag har aldrig begått våldsbrott, det är alltså mitt fel eftersom jag inte slutar med saker jag aldrig börjat att en annan jag inte känner begår våldshandlingar. Ja det låter ju realistiskt – NOT
Erik 28 april 2009 kl 14:36
Hej Mattias,
Vad bra att du länkar till delar av den forskning som jag hänvisade till på Newsmill. Tyvärr plockade Newsmill bort alla länkar i artikeln, jag hade 5-7 länkar i ursprungsartikeln.
Jag har aldrig hävdat att män inte behöver lära sig hantera sin våldsamma sida! Tvärtom, jag tycker det är viktigt och bra att vi har en debatt om våld, och att vi uppfostrar pojkar (och flickor) med tydliga gränser där våld inte är acceptabelt.
Huvudsyftet med min artikeln var att avliva myten om att det endast är män som slår, för kvinnor slår faktiskt minst lika ofta. Talesättet ”mäns våld mot kvinnor” är inkorrekt, och även om det bara hade varit män som slog så skulle det varit diskriminerande mot den förkrossande majoritet män som aldrig slår.
Därmed inte sagt att våldet inte drabbar kvinnor hårdare! Som jag skrev i artikeln så får kvinnor mer fysiska skador. Dessutom är ju rädslan mer uttalad och hotbilden mer skrämmande när en starkare person (mannen) tar till våld. Dessa faktorer får gärna tas upp i debatten, så länge vi är ärliga kring att bägge könen slår!
Vi bör också vara ärliga med att det är inte genomsnittsmannen som slår sin fru, som jag skrev i artikeln. Utan det är psykosociala besvär såsom psykisk störning, drogmissbruk, kriminalitet, fattigdom, etc som är förklaring till att män (och kvinnor!) slår.
Vad gäller genomsnittliga mäns våldsamma sida, så drabbar den andra män och inte kvinnor. Män är långt mer drabbade av våld ute i samhället, och det är män som pucklar på män. Detta är ett mycket viktigt problem som samhället bör ta tag i. Som män så är vi långt mer hotade av våld när vi går utanför hemmet än vad kvinnor är, och det är en viktig politisk fråga.
Mvh
Pelle
Pelle Billing 28 april 2009 kl 14:39
Men vad säger du om det här då?
http://www.yakida.se/story60.html
JP 28 april 2009 kl 20:31
Det verkar inte riktigt som vänsterblocket med sin envisa vägran att börja ifrågasätta sina egna feministiska dogmer, är riktigt i synk med väljarkåren just nu. Detta har vi ju fått otaliga exempel på i väljarbarometer efter väljarbarometer, där vänstern med Socialdemokraterna i spetsen rasar mer än någonsin förr i historien.
Det parti som går starkast framåt är Moderaterna, det enda partiet i riksdagen som inte kallar sig feministiskt. Visst kan man spekulera i orsakerna, men att detta är en av dom är jag tämligen övertygad om. (S) har i alla fall förlorat denne väljare för gott, just av denna orsak. Man kan inte diskriminera, ljuga och svartmåla människor hur länge som helst utan att det blir en motreaktion, även om männen i Sverige visat sig vara ett ovanligt tåligt släkte.
Nu börjar myterna och lögnerna så smått tränga fram i ljuset. Mia, sanningen om gömda har nästan hela vintern legat etta på Flashbacks diskussionsforum. Men vi har ännu inte fått reda på sanningen då den effektivt mörkats av media som också tycks ingå i den feministiska lögnpakten. Eller så är det kanske så att dom inte gärna vill erkänna att dom spritt lögner och falsarier i över 20 år?
Det är väl (v) inte heller så sugna på antar jag. Att ta bort K:et ur partinamnet blev till slut nödvändigt då människor förstod vilka brott mot mänskligheten som gjorts i dess namn. Den dagen (v) tvingas erkänna samma sak om feminismen som man drivit som sin hjärtefråga sedan dess, så undrar man ju vad som skall kunna rädda detta parti?
Och den dagen kommer, jag har sett tillräckligt med grova och vedervärdiga brott mot män, fäder och barn utföras för att kunna lova det. Dessa brott har inte begåtts i feminismens namn, men som en följd av det förakt och hat mot män och pappor som den har lett till.
Jag längtar till den dagen feminismen drar sin sista suck. Inte förrän den dagen kommer vi att ha en chans att införa sann rättvisa och jämställdhet. Där båda könen blir behandlade lika under lagen, utan att för den skull tvinga män att bli kvinnor eller tvärtom.
Det är ingen framkomlig väg till ett fungerande samhälle, utan endast ett hinder. Så när (v) pratar jämställdhet och feminism i samma valtal så kan det snarast liknas vid att försöka pressa ner en kub i ett runt hål. Det går inte ihop. Och det kommer aldrig att göra det heller.
daddy 29 april 2009 kl 7:06
Tycker att Pelle och Daddy har viktiga synpunkter här. (V) har ett mycket allvarligt läge här. Att tala om kvinnliga örfilar mot kraftigt manligt våld är patetiskt. Då de kvinnliga mördarna av män använder kniv eller skutvapen på en sovande man eller använder en hit man som ex-grevinnan tydligen gjorde.
Tar inte valstrategerna lärdom torde vår Riksdagstid vara ett minne blott. Vi lämnar plats i Riksdagen för SD
Tommy Jonsson 30 april 2009 kl 1:08
Det är Politikers problem att lösa sann fakta, Lika stort som det är mäns problem med fakta om våld… Nä förresten, Politiker får ingen riktig fakta. De som införskaffar faktan använder sig ofta av partiska uppgiftslämnare.
Har sett att ROKS är en stor aktör när tex Socialstyrelsen hämtar in uppgifter.
Kvinnojourer skriver aldrig fakta när de skriver något som drabbar kvinnor, De lägger ofta eller alltid till ett eget påhittat ”Mörkertal”. Dock är jag könsneutral i mina ageranden och tankar. Jag har haft med Pappa-rörelser att göra och kommit fram till att det berömda ordet ”Feminist” är ett nytt och älskat ord för dem också att använda. Om man tittar på deras ageranden ”som jag beskriver i min blogg” så ser man att de män som arbetar för jämstäldhet inför barnen också agerar så som de anklagar kvinnor för.
Nä lägg ner det där med Kvinnor får stryk och män är stackare som inte får träffa barnen och allt annat sånt här tröttsamt snack skapa i stället ett jämställdhetsparti, eller ett äkta missnöjesparti med samma namn som vad det är, Där de kan sitta med gemensamma mål och slå sina kvinnliga och manliga huvuden ihopa, Både för arbetsmarknaden, Separerade föräldrar där man måste gynna barnen för att mamma och pappa endast slåss om prestige ”Vilket de flesta gör i en tvist”. Där arbetslösa verkligen får 80% a-kassa oavsett inkomst. Med ett välfärdssamhälle som ställer rimliga krav på dem som behöver utnyttja bidrag utan att de skall behöva kränkas för att de är i en behovsställning.
Samtidigt säger man att Sverige är ett bra land och att all vård etc är en självklarhet… Jag säger BS… Inte ens tandvården är en självklarhet här längre.. Nääää… Dags att ordna nått nytt, Nått för folket.
Ett parti som inte sitter och skyller på alla andra parti att allt är deras fel,
Tack för ordet!
Mikael Karlsson 04 maj 2009 kl 0:41