Igår hade jag nedanstående artikel på debattplats i Aftonbladet . Se även nyhetsinslaget från Tv4 där jag deltog på telefon från Diayrbarkir.
Det är viktigt att komma ihåg att trots omvärldens något hårdare press på Turkiet på nationell nivå (det finns fortfarande mycket att önska där), så blir Turkiets förtryck av Kurdistan allt hårdare. Runt 550 personer har fängslats under den senaste tiden, varav ca 140 bara i Diyarbarkir. Under den tid jag befann mig på plats i Diayrbarkir så ställdes rättegångarna in, det visar att Turkiet trots allt är oroade över internationell opinion och det ger oss en möjlighet att agera politiskt. För agera måste vi – rättegångarna, fängelsestraffen och tortyren fortsätter alltjämnt.
——————————————————————————————–
Turkiet leker med demokratin

Torsdagen den 23 juni klockan 11.00 skulle rättegången mot de två kurdiska borgmästarna Abdullah Demirbas och Osman Baydemir äga rum. Deras brott? De hade fattat ett beslut om att kommunala handlingar i framtiden ska skrivas på de språk som kommunens invånare talar; dvs turkiska, kurdiska, syrianska, armeniska. Borgmästarna har gjort exakt det som folkvalda politiker ska göra, nämligen slå vakt om yttrandefriheten och de demokratiska rättigheterna. I det ingår att se till att invånarna får den information de behöver om kommunens verksamhet för att de ska kunna påverka politiken och vara aktiva samhällsmedborgare.
Båda borgmästarna riskerar nu såväl fängelsestraff som att avsättas från sina poster.

Men vare sig åklagare eller domare behagade dyka upp till rättegången. Jag och andra som kommit dit för att lyssna fick gå därifrån med oförrättat ärende, och så även de åtalade. Någon information om när rättegången kan tänkas äga rum eller varför den ställdes in gavs inte. Förmodligen ville man inte ha någon internationell uppmärksamhet på denna djupt odemokratiska rättegång. Att avsätta och trakassera borgmästare som utnyttjar sina demokratiska rättigheter och agerar i enlighet med FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, EU.s Köpenhamnskriterier och för sina kommuninvånares bästa, är ett allvarligt övergrepp på demokratin och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Turkiet saknar respekt för demokratins principer men är tillräckligt oroliga för internationell opinion för att undvika rättegångar som kan ge negativ uppmärksamhet och äventyra det framtida EU-medlemskapet.

Sverige är nyblivet ordförandeland för EU och har gått in i den rollen med en hög svansföring kring Sveriges roll i den internationella politik, som ett land som värnar fred och mänskliga rättigheter. Trots detta finns det anledning att fråga sig vad Sverige konkret kommer att göra för de mänskliga rättigheterna under sin tid som ordförande?

Om regeringen Reinfeldt menar allvar med att Sverige ska värna de mänskliga rättigheterna så borde punkt ett på dagordningen vara att sätta press på Turkiet inför deras stundande medlemskap. Turkiet har just nu ett skrämmande facit med politiska förföljelser, tortyr och våld som dagliga inslag för landets medborgare.

Som ordförandeland i EU har Sverige nu en unik möjlighet att sätta press på Turkiet att leva upp till internationella konventioner. Det är viktigt att vi talar klarspråk om detta. Det är dags för Turkiet att förstå att vi menar allvar med att inget medlemskap kan bli aktuellt så länge förtrycket mot kurderna pågår.

Nu är frågan, vad tänker Sverige göra för att hjälpa dem? Ska Turkiet beredas plats i EU så måste övergreppen mot kurderna upphöra. Det är dags att sätta handling bakom orden, Reinfeldt.

(Publicerad på Aftonbladet debatt)

Intressant?