MARTINA, OFFENTLIG SEKTOR. Det privata barnsjukhuset Martina skapar rubriker, inte bara för att de skapar gräddfiler för de rikas barn, utan också för att de erbjuder kändisar ett års gratis sjukvård om de gör reklam för dem på sina bloggar. Gratis sjukvård för kändisar är inte gratis för den offentliga sektorn, konstaterar Birgitta Sevefjord (V) i sin gästkrönika på Stockholmsvänstern.

Det privata barnsjukhuset Martina är åter på tapeten. Inte för att man gjort någon större insats i samhällets intresse utan för den generositet man i juletid visat ett antal bloggande kändisar som i sin tur prisar Martina.

” Visst fungerar allmänsjukhusen OK i Sverige för barn, men jag ”jobbar hellre lite extra” för att mina barn ska få den smidigaste vården som finns om de blir sjuka, skriver till exempel Magdalena Graaf (ni vet en av de där ”kändisarna” som är kända för guvetvad).

Det där att jobba lite ”extra” är synonymt med att skriva positivt om Martina på bloggen och bli belönad med gratis årsabonnemang på sjukhuset. Med andra ord, de som gärna vill ha en gräddfil in i vården och mycket väl har råd att betala, de kompenseras med gratis vård just för att de är kända. Logiken?

Men ingen ska behöva betala två gånger för sjukvården, först genom skatten, sedan för att livnära en privat verksamhet som valt ut russinen ur kakan och bara behandlar lättare åkommor och hänvisar mer komplicerade fall till landstinget. För Martina är ju egentligen inte något sjukhus utan en vårdcentral.

Om staten gav oss i landstingen tillräckliga resurser skulle det inte finnas någon marknad för vinstintressen i vården. Astrid Lindgrens barnsjukhus och alla andra sjukhus skulle då slippa skära ner i personalen med stress och fatala misstag som följd. Vården måste få kosta, något annat är orimligt i ett välfärdssamhälle som vårt.

Fast sen kan jag inte låta bli att le lite. Nästa rubrik om Martina handlar om att artisterna kan komma att få betala skatt för presentkorten. Heja skattmasen – jag står på din sida!

Intressant?