SVaMParna är på tågturne. Här ska man visa sig eniga. Det är bra! Det kommer nog komma många bra förslag under både den här turnen och under den kommande veckan i Almedalen.

Enligt Politikerbloggen så konstaderade Ohly något som jag tycker var extra intressant:

”Vänsterledaren Lars Ohly talade på pressträffen om risken med särskilda gräddfiler till vård och annat för de rika.”

Då kan man ju fråga sig, varför är Vänsterpartiet så emot gräddfil? Så länge det inte underminerar vården för alla andra gör det väl inget om gräddfilerna finns?

Det kunde man kanske tycka, men då isolerar man en fråga från sina samhälleliga konsekvener.

För det första kan man tydligt se att t.ex. privat äldrevård är dyrare än kommunal dito. När Socialstyrlsen 2004 underökte frågan kunde man konstatera att upphandlad äldrevård var dyrare än kommunal, i kommuner med hög andel upphandlad verksamhet hade kostnaderna ökat med 7 % jämfört med de kommuner där man inte upphandlat mycket alls.

Detta beror på att stora bolag initialt dumpade priser för att få kontrakten, de har därefter fått en oligpolställning som gör att de kan pressa upp priserna. Över 90% av all upphandlad äldrevård drivs av vinstdrivande företag. Det är en anledning att inte gilla gräddfilspolitik. Det blir dyrare för skattebetalarna.

Privatiseringar har också lett till något sänkta löner för de anställda. Om man inte är en heltidsanställd man, då har man fått ett litet påök på 200 kronor i månaden om man jobbar privat. Det har inte kvinnor kunnat tillgodräkna sig dock. De är ju som vi alla vet i kraftig majoritet inom vårdsektorn, så pratet om att privatisera för personalens skulle har också visat sig vara tomt prat.

Följer den svenska utvecklingen den amerikanska eller engelska utvecklingen kommer vi snart att se att lönerna för denna kategori kommer minska. Där finns en annan anledning att stå emot gräddfilspolitik.

Bemanningen är lägre i den privata vården, arbetsvillkoren sämre, brukare och anhöriga upplever vården som sämre, maten är sämre, respekten för brukarna sämre, det fifflas mer. Det verker inte finnas nån hejd på eländet. Det börjar vara svårt att förstå vem som egentligen kan vara för privatiserad vård!

Men valfriheten ökar, ekar det ofta i t.ex. Stockholms fullmäktigesal. Men det beror lite grann på hur man ser på valfrihet. Ja, du får ett större utbud av vinstdrivande företags likriktade verksamhet. Väl på plats minskar dock din valfrihet, för variation är inte bra för kostnadseffktiviseringen. Man kan också se att när det bara blir ett litet antal stora koncerner som driver verksamheten så visar det sig tveksamt att de sätter vårdtagarna i första rummet. Där i finrummet får vinsten sitta. Vilka är då vinsten?

Vinsten för vårdföretagen är de patienter som kostar lite, de som har privata försäkringar och de som inte hade behövt nån vård alls. Det betyder kort och gott att vårdföretagen kommer rikta in sig på att i första hand ta de friska patienterna, i andra han kanske sjuka patienter med privat sjukförsäkring och i sista hand sjuka människor utan privat försäkring. Det är inte min cynism, det är kapitalismens cynism!

Vänstepartiet vill alltså inte ha gräddfiler eftersom det innebär bättre vård för vissa, sämre vård för andra och det hela kostar skattebetalarna mer. Frågor på det?

Politikerbloggen,DN,SvD