Anders Mildner har en intressant artikel i dagens svenskan. Han gör ett försök att analysera Piratpartiets framgångar i EU-valet. Han pekar på att för att en politisk rörelse ska födas måste deltagarna i rörelsen förstå att de är en grupp som har något gemensamt. Det är självklart sant. Men frågan är om det är vad PP representerar? Vi vet ju trots allt inte varför PP gick framåt. Det går att spekulera så klart. Förklaringarna är nog flera, det handlade om friheten på internet, men det handlade nog också om ett finger till överheten, det handlade om etablerade partiers misslyckande att realisera sin utlovade politik och så vidare.

Visst finns det en politisk rörelse kring internet, och den är seriös och ska därför vara en integrerad del av den politiska debatten. För den hör hemma i politiken. Därför blir det problematiskt när Mildner skriver ”varför ska vi då lämna över makten till politiker”. Makten ska inte överlåtas till politiker, medborgarna ska vara politiker. Det är därför vi i Stockholmsvänstern outtröttligt fortsätter att prata om en fördjupning av demokratin, deltagardemokrati.

Vi menar att de politiska mötesplatserna måste vara flera, därför vill vi fördjupa och förbättra stadsdelsnämnderna och öppna upp facknämnderna i Stockholm Stad. SDN får inte vara för stora, de förlorar sin poäng om de är stora som medelstora svenska städer. Med fler stadsdelsnämnder måste det till fler politiker, med fler politiker kommer makten närmare människorna. För de allra flesta politiker är trots allt människor. Ju fler politiker, desto fler känner en politiker, desto mer jordnära blir politiken, desto mer demokratiskt blir samhället.

Detta är en bjärt kontrast mot borgarna som påstår att vi får mer demokrati genom att minska demokratins spelrum. Deras påståenden om mer demokrati genom att minska det politiska inflytandet är ett felslut utifrån föreställningen att alla människor skulle ges samma utrymme. Men det enda möjliga viset att ge alla människor samma utrymme är att skapa politiska församlingar, parlamament, där formerna är reglerade på ett sånt vis att en person  verkligen är en röst, varken mer eller mindre. I borgarnas avreglerade demokrati kommer en person ha många röster och en annan få. Det är inte demokrati.

Men tillbaka till Mildner. Han har helt rätt när han skriver att det finns en infrastruktur i och med internet som kan utnyttjas för att öka demokratin, och för det krävs att även internetrörelsen görs till en del av den politiska debatten. här måste det etablerade samhället vakna och förstå hur morgondagens samhället kommer se ut.

Detta nya ”vi” borde skrämma almedalarna