Tror det vore olämpligt att ta betalt av Anna Odell.
torsdag, januari 29th, 2009Det här med den provocerande konststudenten Anna Odell, som fejkade psyksjuka är det väl upp till Landstingsgruppen att ta ställning till hur vi som parti ska agera. Men jag skulle vilja skicka ut några tankar och reflektioner.
Jag drar inte hela bakgrundststoryn, den finns i länkarna där nere.
Men det finns flera saker att ta hänsyn till.
1. Den konstnärliga friheten, och vad somär konst
Jag tror det är en konstnärligt livsfarlig väg att från politiskt håll gå, att fördömma handlingen som konstverk. Det är på inget sätt politikernas roll att gå in i debatten vad som är konst och inte. Den debatten måste föras av konstens utövare och, i brist på bättre ord, konsumenter. Politikens roll är att se till att det finns ett levande konstliv, sen är det upp till konsten att definiera sig själv. Risken är annars att vi hamnar i en situation där vi låser fast konsten i gamla ramar och stryper den utveckling som den fria konsten oundvikligen leder till.
2. Den psykiskt sjukes situation
Att vara psykiskt sjuk, om det nu är det politiskt rätta begreppet annars får nån rätta mig så ingen blir stött, är att vara extremt sårbar för omvärlden. En väldigt dålig och ofullständig definition av problemet skulle kunna vara att man inte förmår läsa omvärlden som den i verkligheten ter sig. Med andra ord, den med psykiska problem har svårt att förstå omvärlden som den friske ser den.
Det betyder i realiteten att många som söker sig till psykakuten väldigt lätt kan måla upp stora problem av väldigt små mängder färg. Det är också väldigt vanligt att man har svårt med självbilden och inte alls är säker på om man är sjuk eller inte. Att ta sig till psykakuten är för de flesta ett väldigt stort steg att ta sig över, bland annat för att många inte är säker på att de är sjuka nog för att få komma dit för vård.
Att då säga att om man kommer till psykakuten och inte är sjuk, som Anna Odell gjort, riskerar det att leda till att tröskeln för att ta första steget mot att få hjälp med sin sjukdom och sina problem blir ännu större i rädslan att i sin sårbara situation dessutom åka på en ekonomisk smäll på över tiotusen kronor. Det vore djupt beklagligt.
Jag menar att vi som parti istället måste jobba för att sänka tröskeln för individer att ta sig till psykiatrin. Att så fort som möjligt få hjälp med sin problem leder till att de är lättare att lösa och att man lättare tar sig ut ur dem. Vi måste också alltid värna den fria konsten och dess uttrycksformer som den själv definierar.
Med dessa två tankar lämnar jag med varm hand över problemet till Vänsterpartiet i Landstinget att å partiets vägnar fatta ett beslut om vad vi ska tycka i frågan. Om nån frågar vill säga.
Jag förstår folk som pratar om flumvänster. Hon har genom sitt agerande berövat psykvården på tid och resurser som kunde lagts på någon som verkligen var sjuk. Det är fruktansvärt oansvarigt gjort med tanke på hur dåligt ställt det många gånger är i psykvården resursmässigt.
Någon tröskelhöjning att tala om sker inte pga det. Det handlar inte om att komma till psyket utan att vara sjuk, då skickas du bara hem. (Hur många kommer till psyket utan att ha problem av nåt slag?) Felet ligger i att hon medvetet bluffade sig in.
Karl 29 januari 2009 kl 12:14
Hmmm….
Jag som trodde att psykisk sjukdom i första hand
var ett medicinskt, inte politiskt, begrepp.
Du bör nog akta dig för att definiera psykisk sjukdom som: ”..att man inte förmår läsa omvärlden som den i verkligheten ter sig”. Det finns många som skulle säga att det i så fall gäller alla medlemmar i ditt eget parti.
Fredrik 29 januari 2009 kl 13:16
Ser inte heller något som helst problem med gränsdragningen mot folk som ”tror” att de är sjuka. Hon har missbrukat vårdplatsen i ett medvetet syfte. Det finns ingen beröring med eventuella ”trösklar”.
Hon kan gott debiteras för vårdkostnaden, vi kan ju alltid se det som kostnad för arbetsmaterial jämförbart med penslar och färg.
Om vi nu inte tycker att konstnärer skall ha skattesubventionerad psykvård som arbetsförmån.
Tonie 29 januari 2009 kl 16:38
Det är inte något försök att definiera någon sjukdom, det är självklart inte en politikers uppgift.
Jag tror inte alls det finns många, om någon som söker sig till psykvården utan problem, det är inte min poäng. Min poäng är att många som känner sig osäkra på om deras problem är stora nog har också svårt att tolka omgivningen på ett korrekt sätt och därför kan misstolka vad som hänt här och därav tveka att söka hjälp.
Jag VET så klart inte att det är så, men jag tycker det är en aspekt att ta hänsyn när man ska skaffa sig en åsikt i frågan.
I grunden är det en svår balansgång utan något enkelt svar, men med det jag beskrivit ovan så är jag beredd att inte ta något extra betalt.
Är det ens möjligt enligt lag att göra det är en fråga jag ställer mig?
Mattias 29 januari 2009 kl 17:24
Ja vad ska man säga!
Det finns en, och bara en anledning till att dom flesta konstnärer inte kan eller har mycket svårt att leva på inkomster deras konst genererar.
Och det enkla svaret är att skräpet dom producerar är så jävla dåligt att ingen vill betala för den.
Peter 30 januari 2009 kl 12:09
Gamla tiders socialdemokrater och säkert även svenska kommunister (=ert parti) hade säkert reagerat på ett helt annat sätt på detta ”konstprojekt”. Man hade varit mycket förargad över bristen på respekt för gemensamma tillgångar och arbete som de psykiatrianställda utför och avfärdat det som en sysslolös överklass fåniga lek i syfte att få lite spänning i tillvaron.
Ni som aldrig är sena med att kritisera varje utförsäljning av statliga företag, här har helt uppenbart psykiatrins tillgångar kastats bort. Är det inte fel?
Vad har gått fel i utvecklingen att inte ni kan komma till samma slutsats nu?
docma 31 januari 2009 kl 15:11
Hej! En kort kommentar till vem som ska betala: en bra idé är väl om vänsterpartiet kan stödja Birgitta Rydbergs (FP) anmodan till Konstfack att både be om ursäkt och stå för vårdkostnaden på drygt 11.000 kronor. Detta eftersom Konstfack uppenbarligen känt till och sanktionerat konstprojektet. Frågan om vad som är konst eller inte, bra eller dålig, kan vi lämna till Konstfack och andra kännare att bedöma.
mvh Rasmus Jonlund
Landstingsrådssekreterare (FP)
Rasmus Jonlund 03 februari 2009 kl 12:24