Gå direkt till innehållet

Bidrag till rika ger ingen jämställdhet

En av våra viktigaste jämställdhetsfrågor handlar om lönerna. Borgerliga politiker pekar på rut-bidrag som lösningen, men detta bidrag till rika är ingen hjälp för lågavlönade kvinnor. Idag, på internationella kvinnodagen, återpublicerar vi en debattartikel av Ann-Margarethe Livh (V) och vårdbiträdet Lena Ezelius som tidigare gått att läsa i Svenska Dagbladet.

En undersköterska som arbetat 40 år i Stockholms stad har kommit upp i en lön på cirka 25 000 kronor i månaden. Ett vårdbiträde som arbetat lika länge tjänar mindre. Vi vet dessutom att många inte orkar eller inte erbjuds att jobba heltid. Arbetsmarknaden är extremt könssegregerad. Många kvinnor kan inte försörja sig på sin lön och slutar som fattigpensionärer.

Men rut-avdraget är ingen lösning för lågavlönade kvinnor. Rut är ett bidrag, som vi kallar det när offentliga medel går till fattiga. Ju högre lön, desto mer pengar finns att tjäna på rut-bidraget. Låt oss ta några exempel på vad man får tillbaka efter att ha lagt ner 100 000 kronor på hushållsnära tjänster:

• En höginkomsttagare med en månadsinkomst på 50000 kronor får varje år göra avdrag på 50000 kronor.

• Den som jobbar på McDonalds eller i skolmatsal och tjänar 17000 kronor per månad får hälften så mycket tillbaka – 25000 kronor per år.

• En deltidsarbetare inom hemtjänst eller äldreomsorg med en inkomst på 8000 per månad, kan bara dra av 5213 kronor per år.

Det är inkomstfördelning i regeringen Reinfeldts Sverige.

I höginkomstkommunerna är andelen med skattereduktion störst. Danderyd, Lidingö och Täby är de kommuner där flest använder avdrag för hushållsnära tjänster. Sett över hela Sverige är det väldigt få som använder avdraget. Enligt SCB var det 170000 personer år 2009, vilket motsvarar 3,5 procent av hushållen i landet.

Bland barnfamiljer var det tio gånger vanligare med rut-avdrag i gruppen med de högsta inkomsterna än i gruppen med de lägsta inkomsterna år 2009. Samtidigt var det nästan tre gånger vanligare att ett sammanboende par med barn hade rut-bidrag än att ensamstående med barn hade det. Av den totala skattereduktionen för rut gick 64 procent till den fjärdedel av hushållen som hade högst inkomster i respektive hushållstyp. 7 procent gick till den fjärdedel som hade lägst inkomster.

Varför diskuteras inte denna extremt viktiga jämställdhetsfråga? Varför får diskussionen om användandet av ordet ”hen” stort utrymme, medan situationen för tusentals underbetalda kvinnor förbigås med total tystnad? Så fort det uppstår en diskussion om kvinnors problem med att få arbete, barn och fritidsengagemang att gå ihop, dyker en borgerlig politiker upp och pekar på rut-bidrag som lösningen.

Alla som vill köpa tjänster ska ha rätt att göra det. Men det är sorgligt när den lilla elit som drar störst nytta av rut-bidraget inte vill betala vad det verkligen kostar att få sitt hus städat, sina drinkar blandade eller sina barn hämtade från skolan. Och det är ännu sorgligare när frågan om rut-bidrag får dominera jämställdhetsdebatten. För de borgerliga partierna handlar jämställdhet om hur högavlönade kvinnor ska kunna förena karriär med omsorg om hem och barn.

I Stockholm skryter alliansen över stadens goda ekonomi. Men istället för att genomföra Vänsterpartiets förslag att använda 150 miljoner till att höja de lägsta lönerna och anställa fler inom äldreomsorgen, sänker alliansen skatten. De väljer att gynna den välbärgade medelklass som är deras väljare.

Vi som inte tycker att skattesänkningar och rut-bidrag är vad som behövs för ökad jämställdhet måste envist lyfta fram den största jämställdhetsfrågan idag. Nämligen att tusentals kvinnor med tunga och viktiga jobb varken kan leva på sin lön eller få livspusslet att gå ihop.

ANN-MARGARETHE LIVH (V)
Vänsterpartiets oppositionsledare och gruppledare i Stockholm stad

LENA EZELIUS
vårdbiträde och ordförande i Kommunal, sektion 26

Läs hela artikeln i Svenska Dagbladet.