Gå direkt till innehållet

En skola för alla eller bara för några få

IMG_0023

Bilden ovan är från min lekskola på 50-talet. Det är inte dit vi ska tillbaka. Vi ska ha en modern skola för alla barn. Alla elever ska gå ut med fullständiga betyg och alla ska vara behöriga till gymnasiet. Det är fullständigt självklart! Alla ungdomar i vårt land ska kunna förverkliga sina drömmar. Men, hur når vi dit? Inte helt lätt men jag är övertygad om att det går. Men, då måste vi börja nu! Skolan befann sig i kris redan för sju år sedan, när Jan Björklund tog över som utbildningsminister. Vad som har hänt under de har sju åren är att skolan har gått från att vara i kris till att bli en katastrof. Jan Björklund pekade på en del av problemen, men hans lösningar har bara förvärrat problemen.

2009 publicerade Stockholmsvänstern sin alternativa skolplan. Jag var med i arbetsgruppen som tog fram planen. Det är en mycket bra plan, som visserligen behöver uppdateras, men framför allt måste den användas. Jag citerar ur inledningen: ” Alla barn och ungdomar har rätt att få kunskap så att de kan klara kommande studier och arbeten. Alla barn och ungdomar har också rätt att få kunskap så att de kan göra sina röster hörda, muntligt och skriftligt, och kritiskt granska all information som omger dem i samhället. Detta är grundläggande demokratiska rättigheter.”

Vi konstaterar att det går att skapa en skola där alla elever når målen oavsett bakgrund och bostadsområde. Forskning visar att riktigt bra skolor mer än väl kan kompensera för klasskillnader, att alla barn kan göra en klassresa. Men då måste skolan sätta kunskap i centrum, ha högt ställda förväntningar på eleverna, följa upp vad eleverna kan och bygga upp förtroendefulla relationer. Forskning visar också att en skola som är både kunskaps- och omsorgsinriktad har störst chans att lyckas. Så låt oss kombinera den traditionella kunskapsskolan med den omsorgsinriktade som har utvecklats under de senare decennierna.

Men, för att lyckas måste vi inse att det fria skolvalet och explosionen av friskolor är de enskilt största orsakerna till skolans allvarliga kris. Det fria skolvalet och friskolorna är även skyldiga, vid sidan av bostadssegregationen, till den allvarliga segregationen inom skolan. En segregation som gör att vi inte har en skola för alla utan en skola för några få. Vänstern måste våga lyfta det här. Vi lyfter vinstintresset, men vi lyfter inte den andra faktorn, det fria skolvalet. Det kommer inte att bli lätt att förklara varför det populära valet är så skadligt, men vi måste. Vilka ska annars göra det?

Jag och de andra Rödbettorna träffades härom kvällen. För er som inte vet kan jag berätta att Rödbettorna var Stockholmsvänsterns sång- och gatuteatergrupp. Vi totade ihop valprogram och turnerade runt på gator och torg i Stockholms län. Vi återupplivade gamla minnen genom att titta på två av valprogrammen, ”Nedmonteringen av folkhemmet” 1994 och ”Slakten på välfärden” 1998. Då tyckte vi att vi tog i och överdrev våldsamt. För att det skulle bli roligt. Bland annat hade vi ett lite stycke om det fria skolvalet 1994. Våldsamt överdrivit tyckte vi, visserligen med ganska många korn av sanning, men överdrivet. Idag har verkligheten överträffat våra överdrifter. Och då är det verkligen inte roligt längre!