Gå direkt till innehållet

Medborgaren har blivit kund

Reinfeltds tankar om politik, om han har eller har haft några, skulle vara intressant att jämföra med Bengt Göranssons. Vet någon om han har givit utryck för några djupare tankar om politik? Om sin samhällssyn över huvud taget? Efter ”Det sovande folket”? Var nyligen och lyssnade på före detta skol- och kulturministern Bengt Göransson på Biblioteket i Dalen. Han talade inför ett 40-tal personer om politiska funderingar från sitt aktiva liv. Han pratade oavbrutet över en timme och höll uppe lyssnarnas intresse hela tiden. Jag blev lite impad av denne 84-åring. Han resonerade om skillnaden mellan begreppen medborgare och skattebetalare, en skillnad som de styrande nyliberalerna i Alliansen inte ser. Som även delar av Socialdemokratin är blind för. Han talade om skillnaden mellan valfrihet och frihet och konstaterade att frihet är ett oändlig mycket större begrepp, inte sällan är de svårförenliga. Fördelningen av kulturpengar enligt portföljmodellen tyckte han var en dålig lösning som ger politikerna allt för stort inflytande. . Kulturbegreppet har förskjutits till att innefatta alla slags evenemang. Ju större desto bättre verkar det som, smalare kulturyttringar har svårare att få stöd.

  Jag tolkade hans vidare resonemang så här.– Min frihet i tanke ord och gärning får inte innebära någon annans ofrihet, frihet kan man inte ha på någon annans bekostnad. Valfrihet däremot är helt individualistiskt, den has inte sällan på andras bekostnad, någon slags nasarvariant. Vad är det fria med en ”friskola”? Är det entreprenörens frihet att inte behöva skolgård, matsal, gymnastiksal, kemisal, bibliotek, ha glest med lärare, använda betygen som konkurrensmedel, eller slippa skolkurator? Eller är de friheten för medelklassen att välja bort skolor med nysvenskar och struliga ungar. Nej, det är på sin höjd en valfrihet som skapar ofrihet för andra. Valfriheten är dessutom ofta en chimär, i alla fall vad gäller samhällsservice. De flesta opereras där de får plats, eller accepterar erbjuden plats på särskilt äldreboende där det finns plats. Eller väljer mer eller mindre slumpmässigt en av 100 hemtjänstfirmor. Medborgaren har blivit kund. Alliansen har verkligen sabbat samhällsklimatet.
 De styrande känner folks stigande missnöje. Nu sker kovändning på kovändning hos Moderaterna och deras hangarounds. Nu skall det byggas tunnelbana och spekulerande riskkapitalbolag skall kastas ut ur välfärden, säger dom. Och införa läxhjälp till alla, i alla fall verkar dom vilja det i Enskede. Är det opportunism måhända eller senkomna insikter? Ja, man kan ju undra. Fp´s ledare Björklund, den stränge och raljerande, tycks ha ändrat sig på flera punkter, till och med i högre utsträckning än andra Allianskollegor. Ideologin är att privatisera, individualisera, avpolitisera, att låta marknaden styra samhällsutvecklingen. Man försöker dölja ideologin eftersom man vet att folk vill ha kollektiva, samhälleliga grundlösningar på transporter, skola, sjukvård och äldrevård. Moderaterna säger en sak men gör något annat. Må det inte lyckas en gång till med hjälp av slipade propagandister och lydiga, självcensurerande medier. Medier som sätter strålkastarljuset på mindre relevanta personfrågor eller någon konstruerad fråga typ ”regeringsduglighet” – allt för att undvika den ideologiska grundfrågan om vi skall vara kunder eller medborgare. Hur samhället skall styras. Just nu tycks alla politiker drabbade av en insikt att folk inte gillar otyglad nyliberalism, särskilt inte nu när det börjar bli tydligt att verkningarna drabbar allt bredare lagers egna barn eller ens egen gamla mamma eller mormor. Samma förespråkare av nyliberalism som var väldigt nådiga inför den förda politiken tills helt nyligen har nu förklaringsproblem. Björklund är tydligast exempel på låtsad förvåning – ”på ren svensk blir jag förbannad” som Björklund uttryckte det efter senaste exemplet på oegentlig vinstmaximering inom skolan. Kommer ni ihåg när finansminister Borg sade sig bli upprörd över att finansspekulanter ”jagade i flock som vargar”. Hade de väntat sig samhällsansvar eller i praktisk handling uttryckt kollektivt samvete? Knappast – deras ideologi bygger på Milton Friedman och hans många efterföljare och lärjungar vars grundtesär att egoismen, själviskheten är det som driver samhällsutvecklingen bäst. Typ ”greed is good”.
 Det var ett tag sedan man hörde en tydlig högerretorik, typ – Marknaden råder och det finns got om konsumtionsmöjligheter. Varför inte ett nytt kök eller resa till varmare land. Har ni inte råd är det lätt att låna. Varför klaga på lite vinst i välfärden? Är du avundsjuk eller? Men den finns där högerretoriken, kittlandet av egot, framgångsdrömmen i andra former hela tiden. Kolla dagstidningarnas bostadsbilagor på helgerna, särskilt bildtexternas värdeord. Jag tror att högerns retorik har svängt från ”rätten att ta för sig” till att skyla över orättvisor. Men innebörden av politiken är densamma förstås.
 Alliansens kärnpolitiker och/eller dess PR-byråer tycks ju vara de sista att inse att centrala samhällsfunktioner vill folk styra utifrån demokratiska solidariska principer. Kassaflödet från omsorg och skola används som grund för spekulation i en belåningkarusell. Alliansen får anses skyldig till att John Bauer skolorna kunde gå i konkurs med en miljard i skulder. Vad kom den skulden ifrån? Skolorna är ju gratis. Om JP Gymnasium (som företaget bytt namn till) inte har begått några formella fel, som påstås, är de uppenbarligen fel på de formella reglerna. De tycker i alla fall de flesta av oss. Moderaternas planerare och framtidsstrateg i sjukvårdsfrågor (han heter som en fästingburen sjukdom) är eller har själv varit en stor privat aktör i sjukvårdsbranschen. John Bauer, Carema, FRA, dysfunktionellt entreprenörsklondike på Banverket, ökande klyftor och sämre skolresultat generellt är Alliansens tillnamn

. Tillbaka till vinst i välfärden.
Jag lyssnade på lördagsintervjun i P1 häromveckan. En Wallenberg intervjuades. Han hade för övrigt samma frasering och intonation som kungen. Det kanske inte är så konstigt de har väl haft samma lärare och gått i samma skolor. Emellertid så pratade sagde Wallenberg om sitt riskkapitalbolag EQT och vilken samhällsnytta det gjorde. Jag hade lite svårt att häng med. Han sade att de drog till sig internationellt kapital och utvecklade, förädlade branschen, med sina industriella erfarenheter av produktutveckling och produktivitetsskapande erfarenheter. Han lyckades aldrig förklara hur det skulle gå till just i åldringsvården och journalisten var inte särskilt på heller.
 Vad jag vet av privat övertagande av åldringsvård så brukar de privata koncernerna byta ut personalen, inte direkt men inom ett år ungefär, och blir därmed av med de fackanslutna och de med nedsatt arbetskapacitet, sedan görs schemat om och antalet anställda minskas, och ersätts till stor del med inhyrd personal. Antalet mellanchefer ökas, och lönerna sänks. Sedan tas vinsterna ut från våra skattepengar till någon önation där de får sällskapa med oligarkers och kriminellas pengar.
 Kommen till den punkten kan företaget säljas som en källa till ytterligare välstånd för den med mycket pengar. Hedervärt tycker en förskräckande mängd ekonomer med titlar både före och efter beteckningen , både privat och offentligt avlönade – alla, nästan alla, Milton Fridmans lärjungar.
 Vården av våra gamla kan naturligtvis inte kosta hur mycket som helst, den skall vara kostnadseffektiv och samhället måste göra prioriteringar. Men den diskussionen skall inte föras i slutna bolagsrum. Om det nu är så att verksamheten är så in i helvete lönsam att Wallenberg förödmjukar sig själv i radion för att försvara sina aktieägare så skulle ju varje fungerande demokrati omedelbart sänka den samhälleliga ersättningen för att ta hand om våra äldre. Eller hur? Konceptet kan ju inte hålla ens ur en strikt ekonomisk logik tycker man. Tanken med vinst i välfärden är i grunden sjuk.

Vänsterpartiet skall trumpeta ut dessa självklarheter så att alla hör det inför nästa val.
 

. Enskede i november 2013 Rolf B rattström