Gå direkt till innehållet

Mordet på Fadime, fortfarande ett öppet sår!

IMG_0867                                                          IMG_0866

Mordet på Fadime, fortfarande ett öppet sår i det svenska samhället. Ikväll visade SVT 2 ett reportage om Fadime, hennes modiga kamp och mordet på henne. Ett av de bästa program jag sett om hedersrelaterat tvång, våld och förtryck; ja, kanske det absolut bästa. Programmet skildrade Fadimes liv, hennes kamp emot de medeltida idéerna och traditionerna som bygger på att familjens/släktens/klanens heder sitter mellan benen på kvinnorna. Urgamla traditioner som härstammar från klansamhället. Traditionerna lever kvar och förstärks av religionen. Redan här, i inledningen vill jag markera, så att det står alldeles klart, det handlar inte bara om Islam. Kristendomen är minst lika inblandad. Romerna är oerhört utsatta men då kallas det ofta för blodshämnd. Men det är samma mönster och samma grund och det bygger på en föreställning om heder.

När jag satt i Farsta stadsdelsnämnd inträffade mordet på Pela. Pela bodde med sin familj i Farsta, hon gick i Farsta gymnasium och var som alla andra tonårsflickor. Hon ville träffa killar, roa sig, utbilda sig, ja kort sagt, leva samma liv som andra unga kvinnor i Sverige. Det fick hon inte! Hon kontrollerades av sin familj, mobilen gicks igenom och hon förhördes om var hon varit och vilka hon hade träffat. Flera gånger rymde hon, men återvände alltid hem efter ett tag. Trots att hon med detta tog stora risker. Precis som Fadime längtade hon efter sin familj. Hon ville slita sig loss och hon ville stanna kvar. Precis som andra unga människor!

Pela sökte hjälp hos socialtjänsten i Farsta. Svaret hon fick var det typiska och det som unga människor som söker hjälp fortfarande kan få höra: gå hem och prata med mamma och pappa, så förstår de säkert. Då, 1999 förstod inte socialtjänsten bättre, man sökte den lätta vägen och trodde att det bara handlade om tonårstrots. Nu ska man veta bättre, efter all debatt och all utbildning. Trots det väljer alltför många inom socialtjänsten, skolan, polisen och domstolsväsendet den enklaste vägen. Gäller även politiker, i alla partier.

Till sist fattade Pelas farfar i Australien sitt beslut och beseglade hennes öde. Han dömde henne till döden. Hon lurades till Kurdiska Irak och där, i familjens sommarhus, avrättades hon kallblodigt av sin far och sina två farbröder. Pelas lillasyster, som var med, lyckades fly, ta sig till en telefon och ringa den svenska polisen. Så tack vare en oerhört modig lillasyster och en fantastisk polisinsats blev de två farbröderna dömda i Sverige till livstids fängelse. Pelas far klarade sig lindrigt undan, han blev kvar i Kurdiska Irak och fick, om jag minns rätt två års fängelse. Han hade ju räddat sin och familjens heder!

Alltsedan dess har jag arbetat aktivt emot hedersrelaterat tvång, våld och förtryck. Jag har, ofta i motvind, tillsammans med ett antal kvinnor och män, ihärdigt arbetat emot. Tagit debatter, skrivit den första motionen i Stockholms kommunfullmäktige om hedersrelaterat våld och vad vi måste göra, ordnat en hearing i Rådssalen, ordnat konferenser och stått på gator och torg. Det är ett arbete som ofta har varit mycket svårt. Jag har blivit kallad rasist åtskilliga gånger men jag kan ärligt säga; det här är det politiska arbete som jag verkligen är stolt över.

För även om det fortfarande är svårt att föra debatten och mothuggen kommer titt som tät så har det gått framåt. Tack vare ett envetet, ihärdigt arbete. Det största hindret har, enligt min uppfattning, varit kända feministers motstånd. Oftast vänsterfeminister, tyvärr. Måste jag säga ärligt, trots att jag är vänsterpartist. Feministerna har hävdat att det hedersrelaterade våldet är detsamma som ”mäns våld mot kvinnor”. Så är det dock inte, båda våldsformerna grundar sig i patriarkala strukturer med de två skiljer sig åt på väsentliga punkter. Den viktigaste är att mäns våld mot kvinnor handlar om en ensam man som förgriper sig på sin sambo/fru, det hedersrelaterade handlar om en hel släkt som utövar våldet, tvånget, förtrycket mot en ung kvinna eller en ung man. Våldet riktar sig inte enbart mot unga kvinnor, både flickor och pojkar drabbas hårt eftersom de tvingas leva ett hedersrelaterat liv. Ett mycket inskränkt liv som hindrar dem från att umgås med vänner, tvingar pojkar att vakta på sina systrar/kusiner och nekar dem att delta i viss undervisning. Familjen kräver ofta en könssegregerad miljö, sexualundervisning får barnen inte delta i. Inte heller simundervisning om inte flickor och pojkar skiljs åt. Att vara öppet homosexuell är otänkbart. Några ingredienser i det hedersrelaterade livet som så många flickor och pojkar i vårt land tvingas leva.

IMG_0862     Fadime var en oerhört stark och modig ung kvinna. Utan hennes mod hade vi nog inte kommit så långt som vi har kommit. Men, det är en lång väg kvar. Innan alla flickor och pojkar, kvinnor och män tillåts skapa sitt eget liv. Tillåts äga sin kropp och sin själ och gå sin egen väg i livet. Minns hennes ord: Vänd dem inte ryggen!