Gå direkt till innehållet

Norrtälje bygger luftslott och hugger i sten

Stygg? Nej, jag rapporterar bara från verkligheten, dokumenterad med kamera i söndags.

Högt över Södra Berget kunde man med blicken riktad mot himlen se hur luftakrobater monterade del efter del på ett verkligt luftslott: byggkranens mycket långa kranarms yttersta del.

Och nere i den torrlagda delen av ån svingades släggor mot graniten och sågklingor skar sten som brödkniven limpan på frukostbordet.

Kransegment kommer upp – och fångas in. Höjdrädd?

©foto Anders Djerf 13 jan 2013

Båda dessa arbetsplatser delar av det omdanande av Norrtälje stad, och blir särskilt påtagligt, när arbetena pågår för fullt en söndag förmiddag (!) i den annars vinterstilla Norrtälje stad. Klåfingrigheten att ge sig på och omgestalta en miljö, som just för att den i flera delar upplevts som så idyllisk, har den gett staden stor attraktionskraft och sommartid en omfattande turistström. Det är värden som destinationens besöksnäring sätter stort värde på.

Om vi tar det lite mindre objektet först:

Omgestaltningen av Gröna Ön – eller det som var Gröna Ön: Nu totalt kalhuggen och berövad all naturlig ö-karaktär. Att stödmurar behöver en större insats med ett eftersatt underhåll förstår jag, men alla stora träd hade inte behövt sågas ned och grävas upp med rötterna! Även om a-laget gillade den lummiga miljön så var det faktiskt många av övriga norrtäljebor och besökare som uppskattade möjligheten att i sommarsolens värme kunna få lite svalkande skugga vid den forsande och porlande ån. Uppe i trädkronorna fann stararna ro.

Sågar i sten i ån! ©foto Anders Djerf, 13 jan 2013

Nu är det gjort och kan inte göras ogjort. Om trettio-fyrtio år kan en plats i trädens skugga kanske åter finnas, beroende på vad som återplanteras. Men det som varaktigt kommer att minska ö-karaktären är att det också ska anläggas ytterligare en bro till den lilla ön! Den fria udden mot öster blir inte längre fri, och dessutom ska det tillrättaläggas med ett, i förhållande till öns ringa storlek, ganska stort trädäck.

Det är i varje fall ett gediget hantverk som stenhuggarna arbetar med nu, med de nya stödmurarna i natursten.

Det Stora Skrytbygget är det inte långt till: Nya Badhuset. Miljonerna rullar! Budgeterat till 140 miljoner! Men ändå en på tok för snål budget för den seriösa byggjätten NCC, som drog sig ur kort före byggstart för det orealistiska i att bygga det önskade för den angivna summan! Blir någon förvånad om kostnaden skenar och når 200 miljoner innan det är färdigt?

Har Norrtälje de pengarna? Det kan väl staden knappast ha? Granne med Gröna Ön står Roslagsmuseets 1700-talsbyggnad och gråter, med en sedan flera år avstannad upprustning, utan vare sig golv eler inredning, mörkt och övergivet, trots att i förutsättningarna för försäljning av “Åvillan” – Faktoriet 4 – var att 2 av de 4 miljonerna från försäljningen skulle gå just till att återuppta Gevärsfaktoriets renovering. Fy, på dig, Kjell Jansson!
För vissa av kommunens tårtbitar verkat du ha hur mycket pengar som helst, och pengar du gladeligen sätter sprätt på, samtidigt som många av dina kommuninnevånare i åratal förgäves vädjat om att pengar för att vårda det kulturarv vi trots allt har. Det rör sig i de flesta fall om småpengar i relation till nya badhusbygget!
Behöver det uppskattade Konst i Ån 100.000 kr finns det inga pengar! Över huvud taget är kommunens snålhet mot kulturen dumdristig. Det är satsningar som skulle skapa stora mervärden. Låt Norrtälje bli en kulturstad att vara stolt över, kanske t o m en Kulturhuvudstad!

Många har i snålhetens kölvatten blivit tvungna att lära sig den kokkonst som krävs för att kunna koka soppa på en spik. Efter att ha vridit och vänt på de få kronorna får kulturarvets entusiaster vrida två gånger till. Några som är värda ett flerdubblat årligt anslag är entusiasterna på Pythagoras, där det på bara 1 ½ tjänst, uträttas jobb för mer än det dubbla. Erika och Kerstin, ni är fantastiska! Men utan detta merarbete och utan de ideellt arbetande gubbarna skulle det inte gå att hålla detta unika industriminne levande.

Norrtälje kommuns prioriteringar förvånar ofta och bekymrar mig.

Hugger i sten! ©foto Anders Djerf 13 jan 2013