Gå direkt till innehållet

Ständigt dessa riskkapitalister

I går avslöjade SVT att flera landsting medverkat i avancerad internationell skatteplanering. Under 2002 och 2003  tecknades komplexa leasingavtal med amerikanska riskkapitalister via bolaget Transitio. Detta för att pressa kostnaderna i samband med köp av 47 tåg. Marie bevakade som vanligt de lokala nyheterna och höll andan – var det egna landstinget också inblandat?

I morse kom svaret. Jodå, självklart skulle SL vara bäst men i det här fallet värst. Redan två år tidigare hade man, enligt Rapport, genomfört en mycket stor affär med samma upplägg.  Då gällde det 88 tunnelbanevagnar och 39 pendeltåg med dubbla vagnar.

Marie såg genast framför sig den imaginära scenen från styrelsemötet dagen då avtalet kom upp till beslut. En inhyrd konsult föredrog ärendet för styrelseledamöterna, som redan när de såg ärendets rubricering på dagordningen, hade bestämt sig för att ligga lågt och samtycka. För vem begriper sig på avancerad skatteplanering med riskkapitalister? Inte de trafikentusiaster i SL:s styrelse som helst vill debattera väderskydd på busshållplatserna och den lokala bussens linjedragning. Och den där konsulten, drar sig Marie till minnes, figurerade han inte också i ett annat omdiskuterat SL-ärende?

Inte kunde väl SL:s politiker ha minsta aning om riskerna med upplägget.  Men när SL efter finanskrisen ville avsluta leasingavtalen i förtid kom så baksmällan. De amerikanska investerarna krävde skadestånd och därutöver höga processkostnader. Notan för skattebetalarna stannade på 300 miljoner kronor. Att gå skadefri när affärerna med riskkapitalister börjar knaka i fogarna, var det väl ändå ingen som trott, eller?

– Hade vi låtit avtalet löpa ut hade Stockholmarna fått åka med gamla tunnelbanetåg och gamla pendeltågsvagnar ända fram till 2023, det hade inte varit så bra, sade Björn Holmberg, stabschef på SL i Rapport.

Men, undrar Marie sammanbitet, finns det inget annat sätt att köpa in nya tåg när de gamla är uttjänta än att ge sig in på skatteavdrag efter ”lease-and-lease-backavtal”? Numera är detta kriminaliserat men var det överhuvudtaget någon i ansvarig ställning som tänkte den där gången? Och om så var fallet, handlade det bara om att kunna skylla på någon annan om det hela gick i stöpet. Låter det bekant?