Gå direkt till innehållet

Stillheten före stormen

Före den gångna helgen, under en av de vackraste senhöstdagarna i år, var det så stora varsel om storm till söndagnatten, som i varje fall i mycket hård kuling skulle drabba Roslagen. Sedan blev ju inte riktigt så blåsigt som väderutsikterna förespått, även om det blåste på.

Men i fredags härskade stillhet och tystnad bl a på vårt ställe i Roslagen, och till det solsken och klar luft. Viken spegelblank. Inga båtar i rörelse. Svanarna gled runt i ensamt majästet. Mycket mer löv kvar på träden än jag väntat – och många med en färgprakt, lyste i det låga solljuset! Vilken dag!

Jag tog bussen 08.30 från Tekniska Högskolan. Men busstiderna ner till Björkö på vardag förmiddagar är inte anpassade för att göra ett besök över dagen, och då kunna ta vara på dagsljuset och hinna få någonting gjort.

Om man inte är fakir och ger sig på att ta bussen med avgång redan 06.05 – vilket betyder hemgång senast 05.00 – och väckarklocka senast 04.30. Inte kul, tycker jag! Eller ta nästa buss 636, som går först 11.00 och då är jag inte i stugan förrän drygt tre timmar senare – efter 14.

Så jag tog Grisslehamnsbussen. Det var ett landskap att njuta av vi reste igenom. Jag hoppade av vid Massum norra och satte ut tummen vid vägen mot Bagghusbron, den väg bilister mot Björkö brukar ta. Går det så går det, tänkte jag. Det har funkat olika bra genom åren.

Det var denna förmiddag gles trafik, de flesta med nosen i full fart mot Elmsta (och Grisslehamn) men ändå en del som svängde in denna väg. Det första tiotalet fordon gjorde ingen ansats att stanna in – men efter en stund stannar ett trevligt par till – visar sig att de ska hela vägen till Marum! Inte långt från Skeppsmyra, där jag ska sätta mig på min cykel. De är så generösa att de dessutom kör ända till Skeppsmyra! ”- Det hinner vi, innan rörmokarn kommer”. Tack!

Jag har vunnit över två timmar jämfört med om jag tagit 11-bussen från Teknis, och dessutom har jag kunnat gynna vår lokala ICA-handlare i Backa – falukorv och potatis till lunchen – då mina välgörare ändå skulle stanna där för ett litet inköp.

Avrustning inför vintern. Hinner en del, men ska ju hem igen på kvällen.. Jag ska ta hela Allhelgonahelgen till ett besök, då hinner mer bli gjort – har fortfarande en båt i sjön, den ska upp, och utemöbler som det är hög tid att ta in.

Och jag skulle vilja hinna måla några akvareller också! Och gå en skogspromenad – i det som finns kvar av skog!

För totalavverkningen, ännu inte riktigt avslutad, av vår närmaste grannskog har denna höst berövat oss både pålitliga svampställen, bra lingonmarken och sköna naturupplevelser! ”Den vackra Rumshamnsvägen” har varit en glädje för joggare, vandrare, cyklister och ryttare. Varje meter av vägen har vi från byn vårdat under våra arbetsdagar – röjt sly i diken, krattat grus, och vägkommittén har idogt fyllt i små gropar och skött annat löpande underhåll.

Här har den nya skogsägaren nu bara haft Penningen framför ögonen – inte insett värdena av väl vårdad, gallrad skog både för djurlivet, växter, fåglar, och besöksnäringen. Ekoturism och miljömedvetenhet är långsiktigt lönsamt – här borde hänsyn vistas, istället för att lämna över till Holmen för ”slutavverkning” och ”markberedning” med skogsindustriella metoder. Till vårt kulturarv hör också att vårda naturarvet, till kustkulturen också den strandnära skogen. Vi kan inte lämna över en skövlad natur till våra barn och barnbarn. Vi har inte rätt att ta oss den “friheten”.

Men hur ska vi lyckas inplantera det hos den mäktiga girigheten, där “money talks”?

Vill åter till min udde hemma i viken, där finns ro, träd som får stå kvar och mycket annat att njuta av.