Gå direkt till innehållet

Stort intresse för osteoporos

 

”Den dolda folksjukdomen osteoporos – ljusning i sikte?” Så löd rubriken på 1,6 miljonerklubbens seminarium om benskörhet som gick av stapeln i Stockholm i måndags.  

– Varannan svensk kvinna drabbas av osteoporos som av många har kallats för den dolda folksjukdomen – men endast en bråkdel behandlas, säger Birgitta Sevefjord (V), en av de deltagande landstingspolitikerna.

Sverige är sämst i Europa på att behandla benskörhet, en halv miljon är drabbade men  bara 14 procent av dem som får frakturer pga benskörhet får en adekvat behandling! Varför är det så?

– En viktig förklaring är nog att en stor majoritet av de drabbade är äldre kvinnor. Precis som urininkontinens där äldre kvinnor också underbehandlas eller går utan behandling, är dessa sjukdomer tydliga exempel på att vi har en ojämställd sjukvård där typiska sk kvinnosjukdomar osynliggörs av både politiker och profession.

Efter en introduktion av docent Mattias Lorentzon, som redogjorde för Socialstyrelsens nya riktlinjer följde en intensiv paneldebatt med ansvariga politiker, tjänstemän och experter från Stockholms läns landsting i en fullsatt salong.

Att sjukdomen är kraftigt underbehandlad, trots att Sverige är ett av de mest drabbade länderna i världen, tycktes de flesta vara eniga om. Knappt 14 procent av kvinnorna som drabbats av benskörhetsfrakturer får medicinsk behandling, trots att riktlinjerna föreskriver cirka 60 procent.

Maria Sääf, läkare och expert vid Karolinska Universitetssjukhuset, framhöll vikten av kost och motion hos unga för att långsiktigt förebygga sjukdomen. Birgitta Sevefjord lyfte genusperspektivet när hon menade att sjukdomen inte skulle vara så underdiagnostiserad och underbehandlad om det hade varit män som varit drabbade, i stället för äldre kvinnor.

Mattias Lorentzon var tydlig med att forskningen inte gav stöd för att informationsinsatser eller utbildning skulle lösa problemet, utan det handlar om att ändra administrativa system inom sjukvården. En tanke som stöddes av Jonas Hermansson, processledare från SLL. Hans beskrivning av problemet var helt enkelt ”logistik”, det vill säga lösningen ligger i att förändra de administrativa systemen.