Gå direkt till innehållet

Tänkt om lokaldemokrati efter områdesmöte i Örby

Mer än fullsatt på onsdagens områdesmöte i Örby kan jag konstatera att engagemanget är stort och att lokaldemokratin behövs och behöver bli mycket bättre. I Örby bor idag 5 218 personer, och man räknar med att det ska öka till 5 488 till 2021. Mötesdeltagarna värnar som i andra områden om närmiljön, barnens skolvägar, de gröna frågorna, områdets karaktär samtidigt som jag uppfattar att det finns öppenhet för nybebyggelse på rätt plats och med rätt proportioner. När stadens majoritet vill bygga stad i förorterna så är inte förortsfolket lika sugna, det är ganska klart. Visst vill man ha idrott och kultur, men det finns skäl varför man bor i förort, ofta lockar naturen. Alla vill inte bo nära stadens hets och larm. Samtidigt måste vi bygga bostäder, många står i kön, mest hyresrätter med hyrestak så att alla har råd att bo.

Långt ifrån alla kan dock välja var man bor, det är pengarna som styr bostadsmarknaden i Stockholms stad, men även om man inte valt sin förort uppskattar många likväl närheten till naturen. Rågsvedsbornas uppslutning kring vårt älskade friområde är ett tydligt bevis för detta. Örby däremot är en privilegierad stadsdel där många äger sin villa eller har bostadsrätt. Här vill jag se allmännyttan bygga, på lämpliga platser. Att bygga hyresrätter i socioekonomiskt starka områden är det viktigaste vapnet mot segregationen, både i boende och i skolan. Under mötets gång fick jag tips på platser där man skulle kunna bygga, som jag ska ta upp med vår ledamot i stadsbyggnadsnämnden, Maria Hannäs.

En oerhört intressant fråga som kommer att avgöras rättsligt är om byggande av bostäder är ett allmänt intresse eller ett enskilt intresse. Bakgrunden är överklagandet av byggplanerna i kvarteret Urverket (Örbystråket), där staden överklagat till mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljödomstolen har nämligen sagt att det gröna är ett allmänintresse medan bostäder är byggherrens enskilda intresse.

Nytt för mig och många mötesdeltagare var byggplanerna i kollektivtrafikknutpunkten Älvsjö som gränsar till Örby, uppåt 4 800 bostäder inklusive studentbostäder och korttidsboende, flytt av idrottsplats och obesvarade frågor om fyra stora hinder: 1. storskaligt och otillgängligt 2. lera, gyttja och högt grundvatten 3. barriärer i form av vägar och spår 4. buller och risker med Aga Gas. Det här är en fråga som V-Vantör ska diskutera med V i Älvsjö är min spontana tanke. Visionen som bygger ihop Älvsjö och Örby finns på stadens hemsida, samråd väntas till hösten och redovisas i stadsbyggnadsnämnden våren 2014.

Slutligen om lokaldemokratin. När en pappa på mötet tog upp sin besvikelse över att nämnden inte vet mera om de osäkra skolvägarna i Örby, som föräldrarna engagerat sig i sedan Vantör var egen stadsdelsnämnd, blev det tydligt hur långt avståndet – geografiskt och mentalt – är i vår stadsdelsnämnd. Vi som satt i Vantörsnämnden kommer väl ihåg föräldrarnas kamp för 30-kmgräns på Årdalavägen. Men frågan som var stor då slåss sedan 2007 om utrymmet med många många andra frågor i Enskede- Årsta-Vantör. Jag visste till exempel inte att hastighetsbegränsningarna inte efterlevs, att missnöjet fortfarande är stort med slitna vägar och trånga trottoarer som gör skolvägar osäkra. Örbyföräldrarna som var trogna besökare på öppna möten i Vantör har jag inte sett sedan 2006. Vad som hänt efter valet 2006, förutom sammanslagning av stadsdelsnämnderna, är att varken grundskolan eller snöröjning och barmarksrenhållning av gator är ett lokalt demokratiskt ansvar.

Att Rågsvedsbor känner sig överkörda av alliansens byggplaner i friområdet vet jag förstås, eftersom jag bor i området. Det ideella arbetet för friområdet är också så starkt att det är väl känt för stadsdelsnämnden i stort. Men att Örbyborna inte hörs så mycket längre, trots att de socioekonomiskt är så resursstarka, är intressant. Detta var första områdesmötet i Örby sedan valet 2006, där många röstade på moderaterna. Vänsterpartiet och socialdemokraterna har i stadsdelsnämnden krävt sex områdesmöten per år istället för fyra för att kunna komma oftare till stadsdelarna, men inte fått gehör. Frågan är vad Örbyborna drar för slutsatser i valet 2014?