Gå direkt till innehållet

Barn och ungdomar som far illa.

De här rubrikerna mötes vi av på DN-Stockholm igår: ”Barnens psykiska ohälsa har ökat enormt” och ”Socialarbetarna har fått nog – de hinner inte med alla fall med barn som far illa.” Eftersom det var fullmäktige i Stockholms Stadshus igår kväll passade jag på att fråga socialborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) om vad hon tänker göra åt den allvarliga situationen. Jag är inte nöjd med hennes svar!

Det är socialnämnd i eftermiddag. Då har vi två ärenden om detta. Socialinspektörernas årsrapport och inspektörernas rapport om läget i stadsdelen Spånga-Tensta. Det är ingen rolig läsning precis. Här radas problemen upp: Hög personalomsättning, pressade handläggare, vakanser, tidsbrist, ja listan kan göras lång. De som kallas ”försummade barn”, de som har diffusa problem eller helt enkelt inte får sina grundläggande behov tillgodosedda, riskerar att inte bli tillräckligt uppmärksammade. De försvinner i mängden. Antalet anmälningar har mellan åren 2009 och 2013 ökat med 4000. Drygt hälften av de 15 013 fall som kom in förra året bedömdes som så allvarliga att en utredning inleddes. Alltså, i knappt hälften av fallen inleddes ingen utredning.

Nej, jag menar inte att alla fall ska leda till en utredning. Men jag tror inte att det är så många fall som strax under 50 % som inte är i behov av en utredning. I de 50 % gömmer sig säkert de försummade barnen. Barn och ungdomar som behöver hjälp men som inte får den. Anmälningsbenägenheten har ökat och det är bra. Socialförvaltningen har arbetat med att förskolor och skolor ska anmäla i större utsträckning. Det är bra! Men då måste också anmälningarna fångas upp. Annars ger personalen upp, de som varje dag ser hur illa en del barn far. Så kan vi inte ha det. När anmälningarna ökar, då måste socialtjänsten få tillräckligt med resurser så att de barn och ungdomar som behöver hjälp också får det. Av socialarbetare som orkar och hinner med sitt viktiga jobb.

Socialarbetaren Elin Lindén går omkring och tänker på de ungdomar hon inte hinner hjälpa så mycket som hon vill. Att hon inte hinner hjälpa den 15:åring som så väl behöver hjälp men som tackar nej. Då måste jag hinna med motiverande samtal med honom. Men jag hinner inte!

Biträdande enhetschefen Laila Åberg har sagt upp sig, hon orkar inte med att se sina medarbetare må så dåligt. En engagerad biträdande enhetschef säger upp sig, en engagerad socialarbetare går runt och mår dåligt av sin arbetssituation. Snart kanske hon också säger upp sig. Det här är en katastrof. Efter flera år av kraftiga nedskärningar inom socialtjänsten; både på socialförvaltningen och i stadsdelarna är nu gränsen nådd. Kraftfulla åtgärder måste sätta in, nu! Det är ditt ansvar Anna König Jerlmyr, ditt och alliansens.