Gå direkt till innehållet

Budgetdebatt i Stockholm 2016

Idag är det budgetdebatt i Stockholms kommunfullmäktige. Bostadsborgarrådet Ann-Margarethe Livh höll inledningsanförande för Vänsterpartiet. Läs hela hennes anförande nedan.

Välkomna till budgetdebatten – ni som är stockholmare sedan generationer – ni som nyligen kommit med tåg från Norrland och ni som likt Ali och andra flyktingar tagit er hit med livet som insats.

Jag erkänner, jag var väldigt nervös när vi tog över styret.
Så mycket behövde göras, förväntningarna på oss var enorma.

Idag är jag hoppfull, glad faktiskt. Att vända ett högerstyrt tåg är inte lätt. Men vi förändrar staden. Alltifrån stora strukturella förändringar som miljardsatsningar på bostäder till lokaler för kultur och föreningsliv i ytterstaden.

Man kan kalla vår budgetdebatt för ”Motsatsernas Stockholm”. Vi sitter på motsatta sidor här i salen, och representerar två motsatta visioner.

Stockholmare – ni kommer att få höra mycket om pengar under de här två dagarna. Och vi behöver ju inte gå långt för att se vad ett högerstyre innebär för ekonomin. Varje dag läser vi om landstingets skandalaffärer

I många år har jag rest från förorten in till stadshuset och runt i staden.
Överallt har jag mött stockholmares oro.

Oro över att inte ha ett jobb

Oro över att inte ha en bostad för sina barn

Oro över en ålderdom utan trygghet

Jag möter fortfarande oro men nu – bland alltfler människor – hopp.

Ni sitter på er kammare och oroar er över räntor och skatter.

Vi gör något åt bostadskrisen. Vi investerar, vi bygger och skapar på sikt en rikare stad. Vi ska bygga 40 000 lägenheter fram till 2020 varav minst 10 000 klimatsmarta allmännyttiga.

Det spelar roll vem som äger och det spelar roll vem som styr.

Fråga gärna Clara som bor i Carneiges hus i Husby. Hon har haft fler än åtta hyresvärdar sedan husen såldes, som tidigare tillhörde Svenska Bostäder.  Fuktskador, misskötsel och nu lyxrenoveringar med skyhöga hyreshöjningar.

Detta är aktiv fastighetsförvaltning – jag kallar det aktiv misskötsel av hyresgäster.

Ni försöker slå i folk att marknaden ska lösa bostadsfrågan. Det har den inte gjort någonstans i världen och det kommer den inte heller att göra i Stockholm. Därför behöver vi en urstark allmännytta.

Arbetslösheten i sjunker.  Nu behövs stöd till de som står långt från arbetsmarknaden. Då hjälper inte tio kurser för att lära sig skriva sitt CV. Det behövs konkreta insatser. För unga, för nyanlända, för funktionshindrade.

Det behövs till exempel 8500 sommar jobb, 900 fler stockholmsjobb och 100 nya utbildningsplatser inom bristyrken.

Elsa, har rätt till hemtjänst, hon ska inte behöva räkna hur många minuter det tar att äta frukost.  Vi inför ramtid som innebär att hon själv bestämmer över sin tid. Om hon flyttar till ett trygghetsboende vet hon att där kommer det att finnas mer personal som står för stöd och gemenskap.

Ali och andra som flytt från brutala diktaturer förstår inte hur 500 nazister kunde marschera genom Stockholm förra helgen.

Vi förstår mer än någonsin hur skör demokratin kan vara, även i vår stad.

Vi förstår att en välfärd som omfattar alla och ett ständigt försvar av demokratin är motkrafter till rasism och fascism.

Därför genomsyras vår politik både av välfärdssatsningar och av demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och klimatsatsningar. Allt för ett Stockholm som håller ihop. Så sorgligt att ni knappast nämnder ordet demokrati i era budgetar.

Det är äventyrligt när folk i Fagersjö får bestämma hur lokala pengar ska användas, tycker en moderat som säger nej till förslaget.

Jag säger bra! Ju fler sådana äventyr desto starkare demokrati

Liban Abdule, en ung tenstakille och vinnare av poesitävlingen Ortens poet 2016 skriver så här

Jag drömmer om att utbilda mig, försöka förändra världen. Jag drömmer om att åka varje flyg, varje båt, och se världen. Jag drömmer precis som du, men tydligen är vi inte lika.

I vårt Stockholm ska alla vara lika – vår färd mot en jämlik stad är spikrak. Ingen åker första klass, ingen slängs av för att de inte har råd med biljetten. Det är därför Clara, Elsa, Ali och många stockholmare börjar hoppas.

Ett jämlikt Stockholm som håller ihop är något att längta efter och kämpa för.